Tyvärr har han "oturen" att vara son till föräldrar som:
1. Inte haft råd att spara alla barnbidrag sedan sonens födelse och nu kan överlämna x-antal slantar för köp av bostad.
2. Inte varit nog förutseende och satt sonen i bostadskö från krypstadiet.
... och sedan det där som ligger utanför all kontroll... biologiskt kön.
Att vara ung man är inte gångbart på bostadsmarknaden.
I runda tal tre rum eller lägenheter (i vilken hand vet jag inte) har sökts per dag, oftast utan att få komma på någon form av visning.
Jo, en visning blev det. En nedsliten etta. Ett temporärt andrahandskontrakt efter en rökande student. 40 pers på visning, många med föräldrar som lovade dyrt och heligt att betala flera månadshyror på förhand.
Lyckan var total när muntligt avtal slöts i fredags på en lägenhet i Holmsund.
Inflyttning på söndag, tjoho!
Svante har sänt anställningsavtal och andra "sållnings" papper till blivande hyresvärd, men!
Nu svarar inte människan, varken på mejl, sms eller telefon.
Oro och funderingar, så klart.
Galet irriterande och frustrerande.
Gunnar räknar slantarna i spargrisen, drömmer om pilbåge.
Borde kanske spara till bostad om sisådär 20 år.
