Oroscrescendo och sen söndagsglädje. Ikea, vinden och farmor och farfars ladugård. Fint blev det i ettan med höga fönster och knarrigt golv. Nöjd son.
Från vår familj av många till kollektivliv och nu första ensamboendet.
Tudelat. Skönt och vemodigt. Ingemar blir i alla fall kvar hemmavid tills fjälledarutbildningen startar till hösten, då väntar Åre.
Nu en intensiv arbetsvecka. Långa dagar och lite sömn, men många roligheter. Bara en sån sak att jag fått ynnesten att undervisa elever som jag en gång hälsat på som ettagluttare, nu vuxna och redo för livet. En riktig vardagsglädje för mig och förhoppningsvis inte alltför plågsamt för dem.
Till helgen håller jag tummarna för fjälliv.
