Ljuset

Jag tänder inget ljus på mammas grav när mörkret fallit. Jag är inte hemma. Jag vandrar upp på fjället, njuter av det jordiska, men mörkret kommer vara mörkt på platsen invid pilen. Det känns urjobbigt.
Försöker tänka att dagar och högtider är jordiska och att det himmelska liksom är större, men det går inte.
Ältar olustkänslan och att mamma verkligen, verkligen tycker om det myckna ljuset.
I morgon återvänder vi till stadens liv. I morgon kan jag gå till platsen invid pilen.