Firade vårens ankomst med hjärtevänner, grillning samt lekparksfrenzy ackompanjerat av sjungande medelålders män i studentmössor. Nattlig uppvakning i en pöl av piss. Björn och björnungarna traskade iväg till barnens rum för att fortsätta sötsömnen. Jag rymdes inte och kurade ihop mig i fotänden med två sjalar som täcke. Vaknade kall och fortfarande sömndrucken.
1a maj och det röda hjärtat...men mest en massa tankar då arbetardagen är förknippad med mamma. Vi klädde oss alltid fina och sen skulle vi ut och marschera för "vanligt folk som oss". Mamma sa att det var årets viktigaste dag. Från 1986 och framåt bar mormor alltid sorgband 1a maj. Vi skulle minnas Sveriges största politiker, sa hon. Jag var 13 och tänkte inte så mycket på Olof Palme... eller på att Ferdinande Marcos störtats.
Tovaliisa marscherade för oss alla. Vi krattade, städade och lagade mat. Åt kvarg till efterrätt, kvarg och frukt...mmm...galet gott.
I morgon är det måndag. Igen.
