Igår tände vi ljus på mammas grav. Den ligger fint; skyddad av pilträdets krona och skolbarns levande lekande. Överallt lyste lyktor och gravplatserna tecknade sig som ljusinstallationer mot den mörka senhösthimlen. Nu har det snart gått ett halvt år, ett halvt år utan mamma. Det känns som en dag och ett helt liv. Clara Lidström hittar orden. De ord som jag inte hittar eller orkar leta efter. Det om sorgen och sorgens plats.
Varje dag. Varje andetag. I jorden runt omkring. I årstiderna. I hemmet. I mina tankar, mina känslor, mitt jag.
Förlusten är allestädes närvarande, likaså uppgörelsen med gud, ödet, karma...
Igår tände vi ljus på mammas grav och till helgen får pappas urna ett eget rum i kolumbariet.
