Bild från slutet av 70- talet; mamma, jag och min gudmor. Det luktar jord och gamla löv. Smutssnön har smält och isen på älven har brutit upp. Nästan tre Norrbottensveckor i april månad innebär årstidsskiftning. Björn krattar löv, Gunnar leker i sandlådan och jag hoppas på kattbajsfri sand. Vinteroverallen hängs in i garderoben och den vårliga cykelverkstaden står för dörren. Det känns underbart med vår och samtidigt ödesmättat. Våren 2015, vilken jävla skitvår. I samma andetag så vill jag, vi, att mammas sista vår skall bli fin i allt det här som är hemskt, dödligt och stundtals makabert. Mamma har bott i samma hus sedan 1965, men har nu flyttat från sitt älskade hus till 15 kvadrat vilorum med åkerutsikt. Min energiska och projektstyrda mamma i tysta rum som darrar av inre kontemplation och önskan om försoning. Det känns fel, helt galet fel. I allt det som är behåller hon sitt lugn, sin humor och en okuvlig förmåga att förhålla sig till det mänskligt förgängliga. På måndag samtal med mammas läkare nr... På måndag jobbvecka?