Vardag

Det är så himla fint att ha fem barn, världsbäst. Ser redan när jag skriver hur "illa" det rimmar i textform med tanke på det svenska behovet av vardagsrealism, jantelag och pragmatism. Man får ju inte kokettera med "lycka". Svante är hemma i kväll och vi har kollat World war Z, ätit choklad och haft det mysigt. Lillsnubben har, till vår stora lycka, sugit riktigt bra från bröstet och vilat amningsrusig i våra famnar. Har också kommit till en mental acceptans av att livet blir som det blir och att Barn 4 just nu är vår trygga hamn. Ögonblickslyckan liksom kom över mig när allt för en stund bara kändes så där förväntat och vanligt, lite som jag tänkte och önskade att föräldraledigheten skulle vara. Längtar efter långpromenader med Lillsnubben i bärsjalen eller vagnen, att få andas hösten och påminnas om skönheten i naturens förgänglighet.