Vi skulle göra alla de där världsliga sakerna som i vissa sammanhang växer till livsuppgifter.
Jag skulle hinna tänka på förlossningen, läsa min fina bok om att "förlossningsdyka" precis som inför Gunnars födelse.
Vi skulle köpa den där syskonboken och läsa för Gunnar när regnet och mörkret kom.
Jag skulle systematisera och strukturera för att avsluta och lämna över på ett bra sätt till min kollega.
Ja, vi skulle göra alla de där världsliga sakerna.
Lillsnubben hade så himla bråttom, så himla bråttom.
Inte så liten, men omogen, alltså ännu inte färdig för det här jordelivets bestyr.
Vår barnsköterska kommer hem till oss, lyssnar och väger, men lillsnubben orkar inte riktigt växa. I morgon har vi tid på barn och jag tänker att alla de där världsliga sakerna inte spelar någon roll.
