Njuter av den sena timmen med vetskapen om att i morgon är det föräldraledig fredag, en föräldraledighet som sakta går mot sitt slut. Det känns vemodigt på ett märkligt sätt, nästan som en punkt som tar en lite på bar gärning. Höstens två heldagar med Gunnar har varit och är veckans guldskatter och familjens lillkille har kommit att bli en källa till glädje för alla. Hen är vid 11 månader, en långhårig söting med bestämd vilja och okuvlig äventyrslust.
Hur skall det gå utan våra långmornar i sängen med bus och dräggelbitpussar?
... men innan dess en julledighet tillsammans.
Hoppas på många skidturer under blå himmel och med en glad Gunnar i pulkan.
... men nu kommer natten, kall och underbart lång.
