Jag har en alldeles egen box; den bär sirliga ornament och är fylld med ord som får mig att känna, leva, andas. Mia Skäringer finns där. Dyngkåt och hur helig som helst Mia. Orden är ofta offentliga, något som en människa delat med många, men meningen, meningen vet bara jag. En hemlig trädgård, min trädgård fylld av lingvistikens flora. Jag har ord för livets alla stunder, men en enda har jag stått ordlös inför, inget i min box kunde spegla verkligheten. Min box hjälper mig att sortera livet; förstå, uppleva och fylla med viss retroaktiv mening, meningslösheten är min värsta fiende och mörkaste fara. Meningslösheten är mitt Harmagedon. Ord hjälper tanken att hitta ljuset, eller något i den stilen.
