Löning

Det går fort, men ändock sakta nu. Fort för att läsåret rinner iväg och allt man skall/borde hinna liksom försvinner ut i evigheten. Fort för att "borgarfattiga" (kvasifattiga) människor lever i andetaget från löning till löning, eller än värre barnbidrag-barnbidrag. Sakta för att man liksom vill att allt bara skall få försvinna ut i evigheten. En evighet av tid, tid att vara, tid att leva på jorden. En evighetssekund att lämna ekorrhjulet. Vardagen är på många sätt och vis, i.a.f. för mig, materiell och på många sätt och vis o-andlig. Rutiner, hastmiddagar och en mycken och överhängande trötthet är varken emotionellt stimulerande eller andligt närvarande. Den stora nåden ter sig liksom väldigt fjärran när klockradion går i gång på morgonen. Idag är det alltså den 25:e dagen på månaden och för oss löntagare innebär detta frihet. Frihet från spagetti och ketchup, frihet från att slakta den redan illa tilltygade spargrisen och frihet från att torka sig med bomullsrondeller eftersom toalettpapperet tagit slut. ICA-kvantum here I come.