Jag har kört tusen mil...känns det som.
Inlandets nedlagda skolor, murkna kapell och övergivna gårdar spelade förbi smutsiga bilrutor.
Efter 9 duschfria dagar har håret renat sig själv.
I morgon är det vardag, en av alla dessa dagar i raden av dagar som man uppskattar mer, men oftast inte alls. Dagar som sällan tar plats.
Längtar att somna till det syntetiska stjärnljuset som av lathet eller skönhet hänger kvar sen jul.
Marken hemma är brun och träden knoppas snart, kontrast till det vita som vi lämnade. Vintervemodet kommer i kroppen, men också sommarlängtan.
Onsdag till fredag har jag rektorsutbildning, denna gång i Skellefteå. Fredag. Samma blå väg. Samma nedlagda skolor och murkna kapell.
Majbrasor vars lågor dansar förbi och får pupillerna att stöta sidledes.
Vattenplaskhelg i Hemavan. Säsongsavslutning med bartömning för de unga och hugade.
Men först alldeles vardagliga dagar.
