Läser om ett yrke som solkas och förföljs av negationer.
Möter varje dag livsgärningar fulla av hopp, spontanitet och framtid.
Vi skolarbetare lånar framtiden, ett kort ögonblick, men ändå evighetsviktigt.
Ur en längtan att bygga ett samhälle för alla, en vilja att med kunskap skapa jämställdhet, demokrati och värden bortom monetär ackumulation.
Hon som förtrollar med kunskap. Hen som lägger armen om, lockar och ger en knuff i rätt riktning, som finns där i med och motgång. Han som med orden lyfter självkänslan och får författardrömmarna att flyga.
Jag önskar bara att stjärnstoffet i skolvardagen får ta större plats på mediebrusets arena. Inte genom 9 a eller 9 b, genom snabba fixar, utan i den verkliga skolvardagen. Mötet, omsorgen, kunskapen, hantverket, konstnärskapet. Att vara lärare.
