Sovit

Vi åt lunch och pratade om livet

Jag har sovit och vaknat nu. I morgon skjutsar jag Svante och Ingemar till flyget. Innan dagis. Innan jobbet. Jag kommer lida, jag vet det.
Åt lunch med Svante och Ingemar. Sista lunchen innan resan. De är coola; packar sent och oroas inte alltför mycket av resnerver. På torsdag upptäcker dom Östasien. På torsdag hoppas jag att det inte regnar hos oss.
Cyklade till mamma tillsammans med Gunnar och Ingemar. Gunnar tycker om att städa på mormors grav. Vemodigt att se, vemodigt men fint. Önskar innerligt att mamma och pappa fick vara med och dela allt det magiska med våra barn, deras barnbarn. Det svarta stråket kommer över mig, fortfarande. En förbjuden känsla av bitterhet. Varför får vissa människor leva långa liv. Glada liv. Varför och varför inte.
På väg hemåt stannade vi vid barngraven. Vi stannar alltid vid barngraven och Gunnar frågade om alla dör när dom blir gamla och varför barnet inte fick bli gammal. Barngraven är så fin och Gunnar klappar alltid stenen, hoppas det är ok.
Sen fick jag ont i huvudet. Får det av sånt som är dovt och definitivt. Sovit och vaknat nu.

Gunnar städar och pysslar om mormors plats