Kära mamma!
Ett år! Återvinningsstation på Grubbe. Slarvsortering med kladd och irritation. Samtal från osäker läkare. Skärtorsdagen, ett år för mig, men betydligt längre tid för dig. Både Björn och jag drömde om dig natten mot skärtorsdag. Nattens ängel, hade du sagt. Min, en fallen en. Jesus lidande, död och uppståndelse. Röda dagar, sen kompledigt. Stressa inte, tänk på familjen! Det hade du sagt. Vi körde Blåvägen till Klippen. Tranor klär snart hela stugan, tranor och linneväv. Det är så fint. Barnen och Björn älskar stället. Den karga skönheten och livet som porlar under is och snö. Fjällstuga! En dröm. Min dröm. Det vet du ju! Fotade och drömde tanken att du väntade på att höra från mig. Många bilder med skämtsamma ord. Bilder på glada barnbarn. Bilder på billiga pimpelspön och en maggotäcklad min. Du hade skrattat och skrivit att jag skulle sluta sjåpa mig. Märkligt att telefonen är tyst. Att du inte ringer och varnar för blitzstormar och ishalka. Tomt! Gunnar frågar om dig. Frågar om pappa... eller snarare konstaterar att ni var gamla och att Björn och jag inte är riktigt lika gamla. Men ni var ju inte alls gamla, inte alls så gamla. Fast det säger jag så klart inte till Gunnar. Hur som helst vi har haft ett fint lov, men skuggan letar sig in i härligheten.
Saknar dig nu. Saknar dig alltid.
