Pizzamiddag hos vänner i lördags. Pelle hängde i mina kläder. Gnällde som satan och jag önskade innerligt att det funnits en avstängningsknapp, bara en liten stund. Tröstade mig med 10-års - spann- tänket. Kom hem; borstade tänder, tog på nattsärken. Välling och...kaskadkräk. Det dåliga föräldrasamvetet ackumulerat av "elaka står inte ut tankar".
Skällhosta och besök på jouren för att andas kortison. Nu lite bättre, men fortfarande hostig och lite orkeslös.
Björn sjuk och Tovaliisa sjuk. Gunnar fick stanna hemma av bara farten.
Jag. En hypokondrisk Florence Nightingale som kämpar med kaosteorier när barnen är sjuka. Antar att det är något helt naturligt. Alltså det där med barn och kaosteorier.
