Sjukt. Hos oss är det sjukt. Efter en veckas feber är Gunnar tunn som en liten tråd. Hen längtar efter dagiskompisarna så mycket att vi hittat på att alla är lediga. Björn roar sjuklingen med favoritsysselsättningen, fantastiska legohus. Är själv piggare idag; inte alls matt och upprätt. I morgon kör vi 35 mil norröver; hockeystaden, paltstaden, stålverksstaden och guldreservstaden. Far har fått plats i kolumbariet och vi ska gravsätta urnan. Tänker på Det stora kalaset och den mest sorgesamma Jag och min far. Att dela ofullbordade relationer i toner och text. Kolumbariet är vackert, sakralt, ombonat och levande...om nu en sista viloplats kan vara dessa fyra. Kanske; om vi orkar, vågar och vill, kör vi sakta Moråsleden, sväger höger och sedan höger igen. Mammas gata. Min gata. Vår gata. Sedan utmed vattnet till fars gränd, kanske.
Idag piggare.
