onsdag 8 juli 2015

Det här med syskon

Jag avundas knuffar och kiv i trång bil. Jag avundas småtjafset om vem som hade "den" först. Jag avundas samhörigheten, kärleken och den (förhoppningsvis) längsta innerligheten i livet. Jag avundas alla dom lyckligt lottade som har syskon. "Tur att du har många barn", "Jag hade blivit orolig om du inte hade haft Björn och barnen", " Allt ansvar, stackare! Tur att du har familjen"... Och jag instämmer, en sån lycka och tur att jag har Björn och fem barn. Vad hade jag gjort? Vem hade jag haft? Hur stor hade ensamheten varit? Just nu ser jag inga fördelar alls med att vara "ensambarn". Jag klamrar mig fast vid min gudmor och gudfar, vid korta meddelande på sociala medier från älskade kusinen som jag haft så sporadisk kontakt med genom åren. Från dom som delar det liv som nu är förflutet; från tiden innan tiden. Tiden innan Björn. Tiden innan barnen. Det är det här med syskon som är grejen.