Önskesyster

Allt har ett bäst före datum, allt. Även sorg. Det pågår en kamp; i ena ringhörnan samtidens lutherska djävul, i den andra livsförnuftet och själen. Lyhördheten gentemot omgivningens moraliska skiftningar är absolut. Får påminna mig om att det inte är av ohövlighet eller bristande empati mot min livssituation som "folk" ler, skriver trivialiteter på sociala medier och tjafsar om sånt som skaver i vardagen. Får hela tiden påminna mig för att inte ta illa vid mig. Helt enkelt jättejobbigt, vill att huden skall bli tjock och läderartad. Så pågår kampen; i varje andetag, i varje ögonblick och i varje möte med omvärlden. Blir om och om igen besviken, irriterad och indignerad. Möten skaver eftersom varje möte har sin påföljd av inre monolog för att finna den förståelse som i den verkliga vardagen lever naturligt i jaget. Saknar den där önskesystern som man bara kan ringa. Hon som lyssnar ur hjärtat och stödjer med orden. Allra käraste önskesyster.