Att leva

Alla ungar i ris-helvetes-biljäveln-som-vi-ändå-tycker-om. Ramlösa, läskeblask, bullar och bensinstationsmiddag. Radion vars kanaler vi ej kan samsas om. E4:an norröver. Kan vägen, den sitter i kroppen. Sommarens andra begravning. Knastrande grus; grus jag dansat som nygift, grus jag sakta skridit som konfirmand. Nu hårt och regntungt grus. Kyrkorummet är vackert; avskalat och enkelt, men otroligt värdigt på något vis. Prästen är fin, personlig och nära. Hon talar om pappas idrottsgärning, humorn och viljan att leva det goda livet. Begravningen blir fin och minnesstunden, den som jag bävat... också fin. Nu... nu har jag begravt mina föräldrar och någonstans så vilar ett skrik, men idag försökte jag möta sommaren. Pratade med en god vän, köpte studsmatta, grillade och levde. För lever det gör jag ju.