Vetskapen finns där hela tiden, att det tar slut.
Att man obevekligt når vägs ände.
Det är svårt att stänga dörren när Gunnar ber mig stanna och " göra äventuyr". Märkligt att komma hem huvudtrött till galet glada små barn och tvätta hjärnan från allt som hör den lilla utanför världen till. Fokusera den stora innanför världen.
Möten och upplevelser tenderar att fastna, vare sig jag vill det eller ej. Rinner inte av och skaver, kliar.
Vi läste Alfons och Gunnar räknade upp alla hen älskar innan sömnen hittade fram.
Älskar pappa.
Älskar mamma.
Älskar Pelle.
Älskar Nicke. (Micke)
Micke kom före storasyskonen. Log och kände att jag kommit hem.
