Jag är rik som ett troll. Jag har fyra barn och en man som är helt o-jämställd.
Björn tvättar, städar, byter bajs, tröstar ungar, lagar fantastisk mat och väntar med en för länge sedan svalnande middag på sin fru som aldrig kommer hem. Min man är helt djävla ojämställd och eftersom han är man (eller hen för att vara pk) så tycker ju alla att hen gör ett sååå fantastiskt jobb, vilket jag också tycker... fast inte mer fantastiskt bara för att hen råkar ha...
När jag är på skämtsamt humör så säger jag att min man har generationer av patriarkat att "sona" för.
Jag å andra sidan trivs ibland i min ojämställdhet, men ibland frossar jag i tanken på att bli husmor som den där Underbara (fast hen jobbar med hemmet hemifrån typ), fast snabbt så inser jag att det nog är rik jag egentligen vill bli. Ja, så rik att varken jag eller min man behöver förvärvsarbeta, fast sen så kommer jag på att jag gillar att arbeta med rätt saker... fast det måste ju vara rätt saker... och vad är då det?
Och så håller det på. Jag är frivilligt och ofrivilligt ojämställd.
