Äntligen hemma i Umeå efter en veckas maratonstress. Har gråtit på bilverkstad i förorten. Har vandrat runt med bäbis, resväska och trötta fötter för att hitta bostad i ett vintergrått Stockholm. Har dragit barnvagn mil efter mil genom söders gränder i jakt på sinnesro och stressavslappning. Har pungat ut med 15 000kr i oväntade utgifter. Har samlat bevis till polisanmälan. Har känt hopplöshetens närvaro i allt och överraskats att det faktiskt alltid kan bli värre.
... och ja, det är inte så att vi missat att utnyttja en veckas ångerrätt det är lite mer komplicerat än så, men tack ändå för alla välmenade tips.
