Ville verkligen inte åka till husvagen efter en intensiv höst med amningsnätter och lång långa arbetsdagar, orkade helt enkelt inte tänka på packning (orkar märkligt nog inte släppa kontrollen över familjens kollektiva packning), bussresa med 10 månaders och annat som jag inte ens orkar skriva om. Luften gick helt enkelt ur mig och hjärnan regregerade till stadiet "finn fem fel hos andra". Fel hus. Ingen bil. Irriterande busstider. Smutsiga kläder. Jeans som skär röda linjer i magfläsket. Bröst som läcker och liksom bröstar sig fult och framförallt ingen som bara var tyst och gjorde som jag sa. Listan på potetiella störningsmoment var rätt lång. Framme i Tärnaby hade sonen städat husvagnen, slagit på värmen och Gunnar var så glad som en liten uggla bara kan. Bit för bit föll argskalet av och lugnet strävade sig in mot hjärttrakten. Vi bestämde oss för att fira såväl jul som nyår i husvagnen och det känns riktigt skönt.
