tisdag 25 maj 2010

Löning

Det går fort, men ändock sakta nu. Fort för att läsåret rinner iväg och allt man skall/borde hinna liksom försvinner ut i evigheten. Fort för att "borgarfattiga" (kvasifattiga) människor lever i andetaget från löning till löning, eller än värre barnbidrag-barnbidrag. Sakta för att man liksom vill att allt bara skall få försvinna ut i evigheten. En evighet av tid, tid att vara, tid att leva på jorden. En evighetssekund att lämna ekorrhjulet. Vardagen är på många sätt och vis, i.a.f. för mig, materiell och på många sätt och vis o-andlig. Rutiner, hastmiddagar och en mycken och överhängande trötthet är varken emotionellt stimulerande eller andligt närvarande. Den stora nåden ter sig liksom väldigt fjärran när klockradion går i gång på morgonen. Idag är det alltså den 25:e dagen på månaden och för oss löntagare innebär detta frihet. Frihet från spagetti och ketchup, frihet från att slakta den redan illa tilltygade spargrisen och frihet från att torka sig med bomullsrondeller eftersom toalettpapperet tagit slut. ICA-kvantum here I come.

torsdag 13 maj 2010

Carpe diem





Vaknade tidigt av en sprängande urinblåsa. Suck! Tova-Liisa har åkt med kompisen Mina till Piteå, Ingemar sover hos Johan och Svante, ja han är ju 16 år och vaknar fram emot middagstid (omvänd problematik i förhållande till småbarnsåren). Alltså hade jag planerat att ägna morgontimmarna åt härlig avslappnande dormire/sömn. Tyvärr hade Hypnos (sömnens Gud i grek.myt)ingen makt över de fysikaliska lagarna, så vad göra?! Sömna om är i "min ålder" (36!!!???) en omöjlighet och slummerdrömma går fetbort eftersom arbete och måsten då sysselsätter hjärnbarken. Förra helgen var dessutom hektisk så i.i.h. (måste tilläggas rolig och engenäm i första hand) med konfirmation ute i Kassjö samt besök av lilla mor. En ny kostym hade införskaffats på Emmaus dagen till ära, den satt som en smäck på världen underbaraste 13 (snart 14)-åring. Alla konfirmanderna var urfina; pojkarna i kavajer och flickorna i ljusa, skira klänningar... och Kassjö är ju bästa platsen för en rit in i vuxenlivet.
Hur som helst så har denna Kristihimmelfärdsmorgon, trots att min vesica urinria gjorde sig påmind. Vi har en liten (väldigt liten) och sliten balkong i anslutning till vårt förhållandevis kvadratmeter generösa sovrum. För första gången på 10 år (herre Gud) har denna pitoreska lilla tingest gestaltats med bord och bänk. Te, smörgås, chips (jag vet)har denna morgon inmundigats samtidigt som läsning av DN möjliggjordes genom vänlig donation av svärisarna. Körbäret på toppen, päronet i moset eller vad det nu heter är den vackra trådtjack girlangen som min otroligt talangfulla vän Anna gjort (hon har många pysselgrejer på sin lyra. Jag liksom får för mig att denna girlang gör balkongen lite orientalisk. Efter allt detta balkongmys har Björns krafter sinat och han sover nu framstupa i vår maffiga säng (ärvd även denna av fina vänner). Jag tror att jag skall sälla mig till vårsvenneruset och kratta lite.

måndag 10 maj 2010

Att ha orka

Dagens meningslösa citat "Absentem laedit, qui cum ebrio litigat" (Den som grälar med en berusad skadar en frånvarande)

Vad gör man när timmen är sen på jobbet?
Jo, man orkar inte gå hem så man (jag) googlar på meningslösa citat och ordstäv.
Man pratar med en bra kompis i telefon.
Man pillar näsan eftersom ingen ser.
Man dricker lite äcksligt kafe som står i bryggaren och så dår man lite ångest för att man är så sen.

onsdag 5 maj 2010

Cineaster?!



Inte direkt Kieslowski, men riktigt skön musik och många skratt.

måndag 3 maj 2010

Valborg med skidåkning

Valborghelg; vårvindar, solsken, porlande vatten i strömmar nedför fjällsidorna, njae. Hemavan bjöd på 15 cm nysnö, 6-8 s/m nordanvind och en stor dos flatljus. Ändock enormt fin offpiståkning. Säsongen 2010 har Kungsliften i Hemavan parkerat sig stilla, stark vind och en i mitt tycke lite feg driftspersonal gjorde Mortsen och Kittelpasset tillgängliga endast via mannakraft. Kändes därför extra fint med en toppenavslutning på skid- och snowboardsäsongen, bra lutning och snö som skapad för att skidor och bräda skulle skära svängarna av sig självt. Nära liften i den branta delen mellan Kittelpasset och liftspåret kändes det gott att vara, gott att leva.
Söndagen kom alltför raskt och hemfärden var då oundviklig. En arbetskamrat frågade sådär lagom förvånad, -blir ni aldrig less på vintern? På den hårda, bistra och isiga vintertiden blir man så klart less, men vitklädda fjällsidor redo att tas i besittning får jag aldrig nog av. Det ger en känsla av frihet och närhet som i.a.f. jag har svårt att hitta på annat sätt, alltså väntar fler skidsäsonger runt hörnet. Det allra bäst är att hela familjen är lika inbitna utförsåkare, en längtan och ett sätt att leva som vi har gemensamt. Visst blir det trångt i husvagnen och inte är det alltid toppenkul att springa på toa i servicehuset när behoven är stora, men det gör inget eftersom tiden i det trånga utrymmet under dagarna byts ut mot oändliga vidder. Helgen avslutades med det sedvanliga vattenhoppet (badsugna åker över en stor pool mitt i backen). Jag, Björne, Svante, Tova-Liisa och Runa valde att tryggt titta på medan Ingemar och tre kompisar körde badracet. Därefter badtunna för de tävlande och snörullning. Nu har liftarnas hjul tystnat för denna säsong och vi förbereder oss inför sommarfjället och husvagnsfix.