Bilen packades så snart semesterminuterna kickat in. Märkligt att vi alltid drar med en massa onödigheter när erfarenheten skriker packningsminimalism. Gunnar längtar alltid till fjällen, stuglivet liksom klär honom. Från öst till väst genom inlandet. Håkan högt!
...stig till toppen av världen
Där änglar leeeeker
Res dig efter varje smäll
Du har en ängel på din aaaxel
Din tid kommer...din tid kooommer....
Mistlur och eufori. Baksätet täcks av utspottade brödklumpar, leksaker och packning som inte kunnat mosas in i bagageutrymmet. Samma gårdar och gräsbevuxna uppfarter passerar förbi. Handlar det nödvändigaste i Storuman, sen sista etappen. Känslan är alltid maratonlång, men sen öppnar sig himlen och jorden sträcker på sig. Juli med snöklädda fjälltoppar. Pelle frågar, för tusende gången, om vi är i stugan snart. Vi svarar snart. Gunnar svarar snart.
När vi passerar Ica nära i Hemavan är längtet allomfattande och bilen vibrerar av tillbakahållet spring. Stugan som gömmer sig längs en gräsbevuxen sommarväg viskar välkommen. Ormbunkar, smörbollar och högt gräs. Fjälldjungeln lockar och barnen rusar runt och leker riddare, doktorer med svärd (?) och små hundar. Intensiva timmar av uppackning, kvällsmat och sagor. Sen övergår all livskakofoni i lugn och semesterharmoni. Sovande barn, en kall öl och Den allvarsamma leken på dvd. Stråk av vemod. Tar farväl av Mikael Nyqvist. Tänker på mamma. Cancerhelvetet som den gemensamma nämnaren. Tänker på hur skört och värdefullt allt är.
Somnar och sover tungt. Vaknar till sommarsvalka och solklädda berg.
Bakar fårostbullar och Tottekaka. Gemken väntar med fjällbjörkar, bäckar, ängar, klippor och snösluttningar.
