Dröjer kvar på skolan. Fågelkvitter och några barnaröster i fjärran. Läsåret dröjer sig kvar. Waldorfskolan har välkomnat sommarlovet. Förväntan, minnen och vemod.
Tre arbetskamrater går i pension efter livsvärv vid skolan. Sällsynt och väldigt fint i vår tid av det ständigt föränderliga. Tre människor som lämnar stora fotspår och saknad, men än har vi efterarbetsdagarna.
Vackert vitklädda vandrade de genom portalen av välkomnande armar. Student 2016! En som jag ropat upp som liten telning i amfiteatern. Det är det här med långa relationer. Fick sjunga sida vid sida med dom som för alltid kommer kännas som "mina"! Mina elever.
Så anslöt dom också, en efter en. Årgång efter årgång. Nu tagna av vuxenhet och grånade hår. Med sång välkomnade vi värmen, ljuset och ledigheten.
Dröjer mig kvar i känslan av förväntan, minnen och vemod.
