Tiden

Jag hinner aldrig blogga. Jag känner mig som Rudolf Steiner (märklig man kompis med Goethe), fast sämre, kortare, fetare och tröttare. Sover extremt lite, enföljd av att min sängkompis trivs bäst i ansiktläge, d.v.s. på mitt ansikte, vilket skapar andnöd och panikkänslor. Går till jobbet tidigt och kommer hem sent. Äter god mat som min fina man lagat och går och lägger mig för att hinna sova lite innan min sängkompis kommer. En grottliknelse av metavärlden.