Jättehärligt...eller hur

Läste i Brant, skid och äventyrstidning, om en fd skidtjej som numera ägnades sig åt mammalivet. Summa sumarum så var det så jättehärligt, men nu blev ju allt på ett annat sätt, fast så klart jättehärligt. En gång per vecka så var den surfande fransmannen, barnafadern, barnvakt åt sitt eget barn och då kunde hon och de andra, väldigt före detta, äventyrarna äventyra. Oh, vilken tur då tänkte jag... För det är ju jättekul att gå på tur med hund och bäbis, det gör liksom inget att ungen skriker och hunden välter intet ont anande skidåkare, inget alls. Och när den intet ont anande skidåkaren började skrika, ja då tänkte jag liksom att det här är jättehärligt. Kanske inte riktigt som att åka i brant lutning pudrad av lössnö under blå vårhimmel och känna adrenalinet i benen, men härligt och annorlunda.