tisdag 29 november 2011

Lagom

Tycker om tanken om lagom, men den smiter iväg så fort jag närmar mig.
Arbeta lagom.
Vara lagom glad:
Lagom emotionell.
Lagom arg.
Lagom mätt...
och just nu, framförallt, lagom gravid, inte sådär "onttamigfanöverallt" gravid.
Jag vill dock inte ha en lagom unge, utan en sån där jag älskar dig maximalt hjärtat brister unge. En sån som jag "brukar" få. En sån man bara vill pussa på.

söndag 20 november 2011

Vatten är gott, men julmust är godare

I en familj som vår så finns det många och starka viljor, numer också nästan (betoning på nästan) vuxna viljor. Vårt Pytte, som jäser i magen, blir den yngste i en barnaskara som spänner ända upp till 18 års ålder. En stor rikedom och fröjd, MEN ibland svårt eftersom äpplet inte alltid faller på behörigt avstånd från trädet. Arv och miljö i samspel, fostran och uppfostran.

Blev denna söndag rejält besviken, ja faktiskt besviken över en så trivial sak som julmust, när jag efter flera timmar på jobbet verkligen längtade efter att få fukta läpparna med ett glas iskall julmust. Naturligtvis gapade julmustflaskan tom efter möte med tonåringar och en trött man dagen efter balkanpunkfest. Vilket djävla I-landsproblem som hos en trött och höggravid person verkligen kan ta oanade proportioner. Att dessutom bemötas med orden - vafan du får väl skylla dig själv, varför drack du inte upp den förut?! gjorde att hormonerna svallade rätt rejält. Efter en evighetsdiskussion som där kärnpunkten blev betydligt vidare än en punkt så fick jag hålla till godo med ett glas kallt vatten. Fast vatten är ju gott.

onsdag 16 november 2011

Graviditetskrämpeträsket

Allt är helt normalt och det som kanske är lite konstigt kan alltid botas med någon form av medikament. Vid alla mina graviditeter så har jag nästan slaviskt läst om Vidarklinikens mödravård och framförallt har jag intresserat läst om jordemodern Kirsten Nisted.Kirsten Nisted har även skrivit boken, Vegetarisk barnmat - från bröst till bord. Eftersom det är en geografisk omöjlighet att ta del av Vidarklinikens mödravård eller Nisteds familjehälsa så begränsas mitt intresse en smula. För mig symboliserar tanken om en sammanhängande mödra- och barnhälsovård om det som faktiskt vore det bästa för såväl mor som barn. Jag måste tillägga att jag är toppennöjd med min fina barnmorska, men jag skulle liksom vilja ha med henne in i födandet och vidare i den första vården av den lille. Jag vill känna mig trygg och sedd, unik på alla sätt och vis. Naturligtvis så är jag, liksom alla väntande och födande, väl medvetna om att vi inte är ensamma i detta tillstånd, men unik ändå. Jag vill inte "behöva" berätta om mina tidigare graviditeter och förlossningar om och om igen för främmande människor. Jag vill vaggas in i tron på att vår graviditet är sådär i.i.h intressat och speciell för just min jordemoder/barmorska, för den är det för mig, för oss. Har tagit en veckolång paus från vardagslivet för att "bota" min djävulska magmun. Har testat såväl, Graviscon som Link, men utan någon kännbar verkan. Ontet är liksom kvar, vilket innebär ny medicin från och med i morgon, vilket känns lite mindre än toppen. Naturligtvis har jag en ny läkartid inbokad och naturligtvis så är det med en ny läkare. Jag kan liksom mitt manus vid det här laget och känner mig inte alls unik utan mer som en del som måste lagas för att åter sättas i produktion. Läkaren tar fram manualen (Fass), slår lite och sedan har denne under rätt paragraf hittat lösningen. Så... drömmen om helheten fortlever.

onsdag 9 november 2011

Längtan

Nu väntar jag bara. Väntar på den som under flera veckor växt under mitt hjärta. Jag väntar och längtar. Längtar att få lägga handen på ditt bröst och känna snabba andetag. Längtar att få känna lukten av livet och evigheten; meningen, sanningen och den stora kärleken. Du, världens bästa nyårslöfte.