Graviditetskrämpeträsket

Allt är helt normalt och det som kanske är lite konstigt kan alltid botas med någon form av medikament. Vid alla mina graviditeter så har jag nästan slaviskt läst om Vidarklinikens mödravård och framförallt har jag intresserat läst om jordemodern Kirsten Nisted.Kirsten Nisted har även skrivit boken, Vegetarisk barnmat - från bröst till bord. Eftersom det är en geografisk omöjlighet att ta del av Vidarklinikens mödravård eller Nisteds familjehälsa så begränsas mitt intresse en smula. För mig symboliserar tanken om en sammanhängande mödra- och barnhälsovård om det som faktiskt vore det bästa för såväl mor som barn. Jag måste tillägga att jag är toppennöjd med min fina barnmorska, men jag skulle liksom vilja ha med henne in i födandet och vidare i den första vården av den lille. Jag vill känna mig trygg och sedd, unik på alla sätt och vis. Naturligtvis så är jag, liksom alla väntande och födande, väl medvetna om att vi inte är ensamma i detta tillstånd, men unik ändå. Jag vill inte "behöva" berätta om mina tidigare graviditeter och förlossningar om och om igen för främmande människor. Jag vill vaggas in i tron på att vår graviditet är sådär i.i.h intressat och speciell för just min jordemoder/barmorska, för den är det för mig, för oss. Har tagit en veckolång paus från vardagslivet för att "bota" min djävulska magmun. Har testat såväl, Graviscon som Link, men utan någon kännbar verkan. Ontet är liksom kvar, vilket innebär ny medicin från och med i morgon, vilket känns lite mindre än toppen. Naturligtvis har jag en ny läkartid inbokad och naturligtvis så är det med en ny läkare. Jag kan liksom mitt manus vid det här laget och känner mig inte alls unik utan mer som en del som måste lagas för att åter sättas i produktion. Läkaren tar fram manualen (Fass), slår lite och sedan har denne under rätt paragraf hittat lösningen. Så... drömmen om helheten fortlever.