Att fylla år

Livet liksom rusar iväg. Fick frågan - men Linda det känns väl länge sedan du var 27? Svar: ?!?! Absolut inte, bara ett ögonblink bort. 27 juli 1973 siade Olof Palme om Sveriges framtidsutsikter som lysande, vad visste han om den närstående OPEC-krisen. 1973, 37 år bort! Har aldrig gillat kalas (traumatiserat sommarbarn som bestals på välbesökta barnkalas av den pågående industrisemestern), men tyckte mycket om att fylla år=bli äldre och mer självständig??? Svävade likt Palme i en naiv ovisshet om det framtida varat. Kände starkt vid 35 års ålder att det liksom räcker, gränsen är nådd. Har ingen direkt längtan till den, i mina ögon, s.k. perfekt-tiden där allt "otämjt" är a little bit to late. Trots åldersnojan kom födelsedagen och gick i ett lugnt och väl avvägt tempo. Tårta hos Lilla Li och stora Jo, underbara gåvor från världens bästa svärisar och svägerska med man och ungar. Gåvor som direkt slits med glädje och omsorg.
OCH idag en helkväll med man och 16-åring. Det blir inte alltid som man tänkt, men ibland bara lite annorlunda.

Riktigt verklig

Tänker på det här med patent (ensamrätt till utnyttjande av...). KD (kommer på en hel radda obscena prefix)har inför valrörelsen tagit patent på folkligheten genom att ansöka om ensamrätt till nyttjandet av frasen "verkligheten folk". En liten paradox är dock att såväl SD som RFSL använder sig av dylika ordalag. Mitt antagande är dock att KD absolut och under inga omständigheter önskar förknippas med dessa två falanger. Vilka är då detta verklighetens folk?...eller snarare vad sorterar man in under om man nu faller utanför nämnda betäckning? De ack så försigkomna nyhetsreportrarna genomförde, så klart, en snabb poll-undersökning och "himmel and pancake" jag tillhör verklighetens folk à la KD 2010. Bevis: har besökt badstrand, har barn att bråka och leka med, har betald semester, har besökt en eller flera loppisar etc etc, solklart en verklighetens människa, en riktig svennebanan. Synd för KD att den här verliga personen röstar vänster.

Sommaruppdatdering

Sol, vind och vatten, höga berg och djupa hav, det är mina drömmar vävda av.

En kort sejour hemma efter en veckas segling med familjen (Messi stannade hemma). Fem människor i olika åldrar och storlekar på en liten båt, man ber liksom om en väldigt hög grad av fysisk och emotionell närhet. Omkopplaren för att ladda mobiler, I-pods och annat tekniskt passerade helt klart familjens budgetgräns. Allt sammantaget så gav vi oss ut på en resa med två tonårsbarn, en 9-åring, en ouppfostrad och skällig pudel samt en väldigt rädd man och en kvinna som tuggar Calma för att mota illamåendet i dörren. Modigt eller dumdristigt? Argument och åsikter tillhörande minussidan vägde dock betydligt lättare än vår längtan ut i böljan den blå. Familjen är bruna som små övergräddade pepparkakor, undantaget familjens bambastora gräddbakelse som går åt den mer cinnoberfärgade skalan. Poseidon har bjudit på en blandad kompott av: sol, bris, stiltje, tilltagande vågskvalp och en tjocka (båtspråk för dimma)av guds nåde. Vi har: läst en hel massa, lyssnat på P1 (världens bästa underhållning) badat, grillat, fikat gófika hos Karin på skäret,åkt Norrbyskärståget,provat linbanan och letat fina flytvedsbitar. I den lagom lugna sommarlunken har lagomdramatiska upplevelser tagit plats ( fast i tjockan mitt på havet, okvädesord i gästhamnen)och därmed skapat en typisk Zachrissonsk semester. Det allra bästa har dock varit umgänget, att verkligen vara tillsammans hela familjen, helt off grid.

Mistlur och njutningar

Är lite trött efter en helfin shoppingdag med Lisa, som dagen till ära fick lite egentid (vilket Lisa och alla andra småbarnsmammor är väl värda, exkluderar fäderna eftersom jag i vanlig ordning idkar sexism). En hel dag med småprat och turer in på diverse affärer, bara för att titta på rean (vi hade inte ägnat oss åt googlande i veckor för att jämföra pris och kvalitet, inte ens pyttelite). Till min stora glädje undveks såväl Clas Ohlsson som Teknikmagasinet och allehanda tv-spels butiker. Om nu någon inbillar sig att vi enbart ägnade oss åt dekadent pengaslöseri så tror ni fel. Vi hann även med en solstund i Rådhusparken, tyvärr råkade vi hamna bredvid några överförfriskade (alltså inte dagligt retarderade) män utan sångröst och gehör, men med en gura i handen. Aldrig har väl Lasses klassiker Teddybjörnen F sjungits i just denna tonart. Inget kunde dock rubba denna vackra sommardag ur dess valar, inte ens den värsta mistlur.

Sommartankar

Himlens portar har öppnat sig och stuprännorna har det hektiskt just nu. Skönt för kropp och själ. Man kan med gott samvete kura inne med en god bok ( maratonläser allt jag kommer över). Björn arbetar fortfarande, till sin stora förtret, alltid svårt att vara den enda i familjen som befinner sig i sommarlunkens utkanter. Vi andra solkyssta Zachrissonare njuter till fullo av ledigheten; slappande i den brun-orangea loppissolstolen (40 spänn), njutbart rensande av rabbatter och grönsaksland, studsmattehoppande och barnpolsbadande (bör tydliggöras att dessa aktiviteter gäller de mer färska jordlingarna), allt enligt långsamhetens lov.Igår fick jag dessutom en finfin förmiddag med äldste sonen på stadens gator och torg. Vi åt god indisk mat, pratade om nya utmaningar (sonen börjar på arena natur till hösten, ett stort steg för en liten waldorfling)och ägnade oss åt det gemensamma intresset, randiga tröjor.Har lyckats med konststycket att existera, i motsats till den tidigare så självklara nedräkningen, typ varje dag som går är en dag närmare slutet, otroligt dystopiskt och klart deprimerande. Just nu känns det bara helt underbart när Kajsa Ingemarsson tar med mig in i förlagens och karriäristernas värld. Romanen, Bara vanligt vatten, är dessutom sådär lagom ledigadagarlång, typ dryga 500 sidor. Läser alldeles för fort för min plånboks bästa och vill inget annat än att få radvaluta för mina pengar. Igår fick vi dessutom ett kärt besök av Björns kusin Jesper som var i Umeå på jobbresa. Intressant och märkligt hur alla liksom har blivit vuxna, positivt, men med en smula nostalgisk saknad. Renoveringar, tonårstjafs och semesterplaner, en tydlig skiftning av den sociala diskursen. Fast det kanske inte gör så mycket, eller snarare det är inget att göra åt. Man får helt enkelt fånga den vuxna dagen, det vuxna livet.