Carpe diem

Mörkaste vargamånaden. Lilleman vilar trygg i värmen och mörkret.

Segling till Simphamn med bad och bryggfika.
Botar illamåendet med att spy lite då och då. Pyret är  då fyra månader. 

 Tack Horatius för "Carpe diem". Att ligga till sängs är mysigt och bekvämt sådär en dag, men med citronomslag och kålomslag (tack Lisa!) så känns det otympligt och lite outhärdligt. Därför distraherar jag mig med lite bildsortering. Tretton månader är kort, men ändå en evighet av ögonblick; från förhoppning till förnimmelse, förväntan och jordeliv.

Vår badbalja, diskhon.

Tur in i Kobåset. Fika och lite friåkning.

Tre månader och finklädd i Hugos "gamla" mysbyxor.