Insomnia

Otroligt trött, men sömnlös

Söndag

Korvgrillning med stora storbröder

Vi har gjort det här för 18 år sedan, då utan dragsnöre. Bra med dragsnöre.

Dagen avslutades med flera misslyckade stjärtlappsåk och en förbannad unge. Det gick liksom inte framåt.

Framtid

 Umeå var aldrig tänkt för oss, av oss. Tillfällig hamn under studietiden. Vi skulle leva ovan odlingsgränsen, vakna till det karga och vindpinade. Vi skulle tillbringa månader på resande fot. Vindar och strömmar skulle föra oss till nya världar.
Barnen skulle växa upp i världen, tillhöra världen och vi skulle dra vårt humanitära står till stacken.
Vi hittade allt fast på ett helt annat sätt än vi tänkt oss. Vi stannade; först ett år i taget, sen tills vidare. Längtan vilade och vi tänkte att när känslan och tiden möts så lättar vi ankar.
Vi bor i ett litet hus i ett område vi trivs i. Vi har fina människor i våra liv. Vi gör sånt som vi måste, sånt som vi gillar och sånt som ger oss lust.
Vi har det bra. De äldre barnen vandrar en efter en in i vuxenheten och de små är fortfarande små. Tiden närmar sig; luckan mellan familjelivets solitära frihet och det statliga skolningsuppdraget. Känslan dammar av sig, inte lätt. Bunden av konventioner, vana, trygghet och kärlek till platsen och människorna. Vi tänker om framtiden; om tre år, fem år tio år... Att stilla fundera.

Väven idag. Väven om fem år?

Tidig vår i björkarnas stad. Att växa i en stad, hemstad. Är det viktigt?

Helgen

Våra helger är cykliska. Ett sista Draft of shadows. Lycklig Pelle som sprang runt och jagade skuggorna, en lite rädd Gunnar som skyr storskuggan. Profilpyssel i skaparverkstan, lunch på Hansson och Hammar tillsammans med farmor och farfar.
Milen för mig, utan musik och med trötta ögon rakt in i en vägg. Mental träning. Len soppa och en galet glad Gunnar vars lekkamrat äntligen kommit.


Morgonstress och springmarsch till bussen. Matsäck, snowboard, skidor, dubbelvagn...litet utrymme för dubbelvagnar. Solen tittade fram, några vändor på snowboarden och sen stjärtlapp med Einar, upp och ner, upp och ner. Somnade på bussen, ettan hela vägen hem.

När tröttheten kommer

Mellan stjärnorna

Oändlighet, relativitetsteorin, dimensioner, svarta hål och rumtidens krökning. Bio, popcorn och ångest i sin renaste form. Jag bör inte, ska inte se filmer om rymden. Oändlighetsklaustrofobi. Den egna tankekraftens begränsningar och fantasins yttersta gräns. Ikväll musicerande för Björn, snowboardträning för Svante och myskväll med småbarnen för mig. Kramar småbarnen hårt och tackar världsaltet för detta jordiska.

Fredag. Fredag, smakar på det. Det smakar sött.
Förkylningar, dagligt återkommande migrän och ett hus där dammråttornas hegemoni härskar. Pizzabak, fredags gottis och Svt play. Helg!

Pelle sov och Gunnar tittade på Nicke nyfiken. Inget spring, bara prat och mat.

Nyvaken Pelle

Gott

Ännu mera gott

Pizzaälskare

Helgar vilodagen med helgdagshedonism och kaosteori

Upphämtad i en halvmeter snö. Hotellfrulle och livsprat. Biografiernas gemensamma hållplatser, nyttoprincipens melankoli, genusresan, familjelivets trivialiteter, svensk- och europeisk politik. Många skratt, råd och några allvarsamheter. Frullen övergår i lunch. Kommer hem med lätt hjärta och svävande tankar.  En lätthet som bara det lyssnande örat kan bjuda.
Öppnar ytterdörren och kommer hem till... tja ungefär det kaos som naturligt uppstår i en familj med trötta föräldrar och en krasslig ettåring. Pelle är alltid krasslig så vi har börjat vänja oss, eller snarare utgå från att hen har ett normaltillstånd av snor, slem och fragmentarisk sömn. Efter lunch kläddes sjuklingen i Michelin utstyrsel och fluffet som täckte gården samlades i en hög vid sidan av gårdshuset, voilà en snowboard- och pulkbacke. Gunnar njöt av hemmabackens tillblivelse; lagom kort, lagom lutning och lagom nära till torra vantar och ulliga filtar. Efter bärseleskottning och tre skranturer somnade Pelle trött, men äntligen glad. Alla barnen hemma till middag, härligt och livligt. Stök, verkligen stök i hela köket. Björn lämnade kaosordningen för musicerande hos grannen, Ingemar snabbpackade inför morgondagens resa till Åre och Pelle... ja Pelle växlade mellan missnöjeslek och störtgråt. Vaggade en ledsen liten en och ältade kaosteorier i det tysta. Hittade kladdfläckar på saker som jag inte en visste att det går att få kladdfläckar på. Lägger mig snart i en säng som längtar sommarkysst ängslukt och tänker att vi har i alla fall vårigt krispiga tulpaner.