Vi fikar alltid när vi kommer till museet (tyvärr övertalades jag idag att äta lunch, men usch kan inte rekommenderas) , springer runt på de härliga betonggolven och leker sedan tittut i förvaringsskåpen. So far so good, glad Gunnar och sovande Pelle. 14.00 vernissage. Samling plan 5. Pelle fick ont i magen och Gunnar verkade tro att Stéphane Couturiers öppningstal var en förklädd konversation med just vår familj. Övriga medföljande barn i rummet sov. Så klart.
Vi bestämde att det är roligare att titta på utställningen själva och att Stéphane Couturiers inte alls är så himla kul att lyssna på. Vi tittade istället på skymningen och kastade sten i älven.
