En som sväller och gnäller

Vill lägga mig ner i en liten pöl och bara gravidgnälla. Vecka 34 är som ett hån, känner mig varken sfärisk eller jordisk bara uppblåst och otymplig.
Sitter, sitter, sitter och sitter i jobbet. Allt som oftast så är det varmt, alldeles för varmt. Magen trycker och drar och det onda under vänster bröst blir bara ondare. Dessutom så har lilla Bus valt upprätt position och jag står bara inte ut med tanken på att vuxna människor skall trycka på min buk för att framkalla frivolter. Ser med bottenlös avund på alla kvinnor som rör sig lätt och smidigt, eller typ kan knyta skorna eller se sin egen vagina. Längtar inte till vecka 35 och inte till vecka 40 (det gör liksom ont när knoppar brister), utan till november då lilla Bus verkligen borde vila sött på min sladdriga fläskmage.

Kompensera

Björn och Tovaliisa värmer sig inför havsbadet

Vi har sugit märgen ur sommaren. Badat i havet med fina vänner såväl lördag som söndag och bär nu på en försommarkänsla, vilket känns fint när augusti övergår i september. Magen den växer och jag välkomnar 34:e graviditetsveckan med en lättnadens suck. Nyfikenheten är stor, vem gömmer sig där inne? Det är dock inte nyfikenheten som gör att jag nästan varje vaken stund längtar till oktober. Jag har ont, ont, ont och åter ont. En nerv ligger i kläm, vilket framkallar en brännande känsla vid vänster revbensbåge. Fokuserar för att inte låta det "ta över" men ger allt som oftast efter på kvällen när dagens värv är över och jag sitter i soffan tillsammans med Björn. Då tycker jag väldigt synd om mig själv och vill att Björn också skall falla in i full empati. Tyckte så synd om mig själv i kväll att Björn, Svante, Tovaliisa och Gunnar städar barnträdgården och Tovaliisas klassrum medan jag vilar. Skall även tilläggas att jag vilade även innan maten och väcktes sedan till dofterna av Björns supergoda svamprisotto. Har dåligt samvete eftersom resten av familjen putsar och fejar fast jag kan förlusta mig. Måste komma på något kompensatoriskt, typ...
Godis, nä usch dåligt för tänderna, fast gott.
Fotmassage, nä jag kan ju knappt böja mig fram så att massera fyra fotpar går bara inte.
Städa barnens rum, nä så kompensatorisk orkar jag inte vara.
... äsch jag ger alla en kram.

Fredag

Fredag.
Hade en fin fin morgon.
Drack Brämhults citrongula juice.
Drack kaffe med trevliga kollegor på arbetet.
Hämtade Gunnar på barnträdgården.
Blev sur-arg på eftermiddagen och blev trött av att vara det.
Åt en god smörgås med skagenröra.
... vill sova.

Det går så fort

Tänk att Gunnars var så här liten.

Tänk att Gunnar nu är en springande, hoppande, kastande och skoälskande person.

Köksgolvet

Gul och vitrutigt vinylgolv blev det. Nu saknas lister och sedan väntar hallen på sina rutiga kläder. Kanske är vi galna som i dessa trägolvstider väljer att täcka plankorna med spånskivor och plast, men vi får väl skylla på att vi är barn av vår tid. Förhoppningen är ett golv som bjuder upp till lek, samtidigt som det ger den där känslan av mormors sommarstuga i början av 70 talet.

Glatt barn och sur tant

Gunnar är så himla glad för sin nya mössa, sina ärvda yllebyxor och sin lånade bank bank bräda. Dagen avrundas i skrivandes stund  tillsammans med farfar, faster och de älskade kusinerna i Klabböle där de skall se Jean Banan inta scenen. Känns tur att han har en toppendag eftersom jag reste till den surare sidan av livet när golvläggningen föranledde en hel hög teknikaliteter.

En liten kusin

Ingemar 17 år och Saga 3 veckor

Tre veckors jordeliv det är ganska lite och ganska mycket på samma gång. Heldags utflykten till Obbola bjöd på fantastiskt god hälleflundra och ett första möte med en underbart fin liten kusin. Vi snusade evighet, gosade med lena lena kinder och lyssnade förundrat till snabba lätta andetag. Vår egen väntan blev mer verklig, men fortfarande känns det helt magiskt att det i magens varma mörker växer en liten männsikofilur.

En bra helg

Är trött efter veckan, bra-trött. Har en familj som är världens bästa. En Tovaliisa som hämtade lillebror på barnträdgården, gav mellis och sövde honom med saga och välling. En Björn som fixade goda hamburgare till familjen och kompis Toft. Jag, ja jag fick vila min gravida lekamen och nu blogga lite medan Björn diskar, torkar bord och ordnar kvällste. Därför känner jag mig sådär bra-trött. Myser lite när jag tänker på hur mina svullna fotsulor nuddar det kalla underlakanet och natten kommer med vetskapen om att morgonen är långt borta. I morgon väntar en första snus på barnens yngsta kusin, Saga, som rest ända från stugan i Kalix för att hälsa på. Synd bara att vi missar härlig bergsvandring med grill tillsammans med våra ständiga vapendragare, men förhoppningsvis sträcker sensommaren på sig och låter fler tillfällen bjudas. I morgon blir det dessutom en tur till Happy homes för att hämta den beställda mattan, fast mattläggning kräver tid och precision så det får vänta till den helgade vilodagen. Ser fram emot natten, lördagen och söndagen... och måndagen också. Då får skolgårdens saknad och tomhet ge vika för liv och springande fötter, en del som säkert vuxit en eller två storlekar under solens sken.

Att börja och att sluta

Spännande och konstigt att befinna sig i ingenmansland, inte i negativ bemärkelse. Vardagen, dag- dagen, arbetslivet har dragit igång med snabbtågsfart. Många härliga människor och sinnen som skall vara redo att ta emot stimuli efter sommarens långsamhet. Få händelser, ting och fenomen är riktigt medvetna val i mitt liv. Mycket har livet delat med sig av; ömsom regn ömsom solsken. Yrkesvalet i sig är dock ett undantag, d.v.s. ett väldigt medvetet val. Minns med skratt alla härliga samtal som fördes i studiegrupper under lärarhögskoletiden. Jag var allt som oftast ensam med min ståndpunkt att lärarens profession växer ur hjärtat, med andra ord ett pedagogiskt kall. Att förena yrkeslivet med ett brinnande fritidsintresse är få förunnat. Men åter till ingenmansland. Snart väntar något annat under ett antal månader. Ett annat fokus, en annan rytm. Ska liksom starta upp och avsluta i samma andetag. Glädjer mig oerhört åt bebisen i magen, men också åt lyxen att få tid med Gunnar, riktigt tid, men tänker också på hur svårt det är att börja och sluta utan att vara rädd för att sluta.

Nytt bord

Intensiva arbetsdagar och kvällar. Gårdagskvällen avslutades med att vi köpte ett teakbord till superbra pris på Blocket.

Du sköna helg

Tovaliisa glädjer oss med diverse utstyrslar. 

Städskrubben, numera skafferiet får Josef Frank dörr.

Björns skafferientusiasm är stor, vilket resulterat i kryddhyllor och...

större hyllor. Nu skall allt målas vitt.

Gunnar hjälper gärna till och anser att skruvdragare bör och kan användas till det mesta.

Golvångest, dagens i-lands dilemma

Hallen är målad grå och Björn tar bort målartejp, nu skall vi "bara" bestämma vilket golv som är aktuellt.
Tips och förslag har vi fått av flertalet, vilket välkomnas.
Klinker i hela hallen. Fint  och säkert väldigt praktiskt, men inte riktigt vår stil.
Slipa av det underliggande trägolvet. Naturligt, vackert och... inte så jättepraktiskt. Föll för estetiken i förra lägenheten och slipade, lutade och vitsåpade golvet i barnrummet. Jättefint när det var nysåpat och alla färgglada klossar inte hunnit vidröra golvet med sina dunsar. Efter lek och stoj, smutsiga barnafötter och spilld sylt så kunde golvets "tidlösa" skönhet mer liknas vid mascara dagen efter en riktig röjarskiva.
Fast då kom ju idén att vitolja och sedan lägga vackert mönstrade betongplattor innanför ytterdörren som skydd mot vätan från skor och blöta kläder som jag av erfarenhet vet landar på golvet innanför dörren.
Hmm...
Men sen så är det ju det där rutiga plastgolvet.
PLAST! Sånt man la in på det glada 70- och 80 talet. Pragmatismens årtionden.
Nej fy och usch!
Fast jag tycker det är fint och väldigt praktiskt. Äggskalsvita och ljust gula rutor mot väggarnas grå, mmm...

Men å andra sidan så målade jag hallen lindblomsgrön, vilket inte var helt lyckat.

Jag vill helt enkelt att Björn bestämmer. Ja så får det bli.

Meddelanden

Det är himla fint att hitta dylika meddelanden när man kommer tillbaka från möten.

Fira

Tovaliisa fixade jordgubbstårta för att fira sommaravslutning och att Gunnar börjat på barnträdgården.

Pedagogik

Gunnar är extra berättarglad när vi promenerar hem

Sista inskolningsdagen, i morgon lämnar vi Gunnar på barnträdgården "själv".
Gunnars barnträdgård är så trivsam; finstämda färger, naturmaterial, fantastisk mat (idag hirslimpa med len örtsås), vackra växtfärgade garner och gosiga små människor som faller hit och dit. Har redan efter tre dagar vant mig vid att tillbringa dagen där, känns märkligt att i morgon lämna lillen för att gå till jobbet. Gunnar fascineras av färgspelet som prismorna i lekrummet skapar och det glädjer mig att sonen får lära sig utforska världen i och ur ett perspektiv av godhet och riktighet. Ett utforskande och lärande i kroppen och i mötet med de naturliga material som vi har runt omkring oss; stenens tyngd, vattnets rörelse och vindens lätthet. Naturkunskap i sin ursprungliga form i ett lärande som harmonierar med barnens inneboende upptäckarglädje. Den goda pedagogiken, den lärande pedagogiken möter barnen där de är. En lärande jordmån som skapar trygghet som grund för att finna modet att upptäcka nya saker. Waldorfpedagogik blev det för våra barn, men världen är underbart full av fantastiska pedagogiska  teorier och modeller. Lånar gärna Loris Malaguzzi "människan har hundra språk..." den goda pedagogiken stödjer hen att utforska dem alla.

Inskolning del II

Inskolningsdag två.
Allt gick, tror jag, enligt de pedagogiska planerna.
... Men vad är det med mig? Jag är helt slut. Alltså jag är betydligt "tröttare" än Gunnar 19 månader?!
Helt slut efter att ha gjort trevliga saker såsom; broderat sonens namn på ull (naturligtvis så överarbetade jag det hela och la in ett inte helt lyckat träd som skymmer stora delar av namnet), sett en lycklig son bada, ätit ekomat och druckit gott kaffe. Helt slut.
Funderar på det här med tider för Gunnar, eller snarare vilka tider som skulle passa om jag vore Gunnar.
Antar att det nog blivit 10-13 om humöret skulle palla trycket.
I morgon är det sista inskolningsdagen och sedan är det , med JL:s ord, skarpt läge, d.v.s. arbete och utan- förälder-unge-på dagis.
Funderar på hur det blir.

Inskolning

"Det gör ont när knoppar brister"
Har tänkt på det efter vår Höga kusten semester, liksom att luften förändrades och vardagen kryper allt närmare. Har tänkt på det mycket. Gunnar, han som vi fick vänta på så länge, har börjat sin inskolning.
SIN INSKOLNING! Någon annan ska nu vara med om allt det härliga och underbara. Någon annan får nu trösta, skratta, tvätta, förmana och älska världens bästa Gunnar. Se, älska och förstå hur grymt superfint det är när han för tusende gången plockar upp en sten, en helt vanlig sten, och säger- UH!

.

I all förändring så är det tur att han får göra allt det här på en fin plats, med världens finaste fröken och med sin kära vän Einar.

Huslig livegenskap

Det finns klara fördelar med att bo i hus såsom; man kan sjunga dammsuga, skrika och busa utan att störa någon granne som skall upp i ottan. Så klart är det härligt att mysa på gården, hänga tvätt på egen lina och försöka låta de gröna fingrarna komma till sin rätt.

Det man (vi) inte riktigt tog med med beräkningen när vi för 13 år sedan lät husromantikens vågor skölja över oss var; huslig livegenskap, renoveringsångest, renoveringscementering av könsrollerna samt hus-branding.

Jag älskar vårt hus, men huslig kärlek är inte otvungen och villkorslös. Huslig kärlek kräver tid, pengar och framförallt engagemang, bristvaror i en familj med fyra barn som har en förkärlek för upplevelser.

Så här sitter vi nu. En solig dag som denna. En dag som bara väntar på att bli upptäckt till havs- och lands.
Vi sitter med färgprover och mattprover efter diverse turer till Beijers och Happy homes (bara namnet ger mig rysningar) för att göra vårt hus på gott humör.

Semesterbilder

Naturcamping vid Skuleparken

Efter en spännande och svettig vandring nådde vi toppen.

Sågverket i Rö bjöd på vackra miljöer och underbar mat.

Gunnar älskar bär i alla former

Matlag, bad, klättring och mys på Högbonden.