Sol, vind och vatten, höga berg och djupa hav, det är mina drömmar vävda av.
En kort sejour hemma efter en veckas segling med familjen (Messi stannade hemma). Fem människor i olika åldrar och storlekar på en liten båt, man ber liksom om en väldigt hög grad av fysisk och emotionell närhet. Omkopplaren för att ladda mobiler, I-pods och annat tekniskt passerade helt klart familjens budgetgräns. Allt sammantaget så gav vi oss ut på en resa med två tonårsbarn, en 9-åring, en ouppfostrad och skällig pudel samt en väldigt rädd man och en kvinna som tuggar Calma för att mota illamåendet i dörren. Modigt eller dumdristigt? Argument och åsikter tillhörande minussidan vägde dock betydligt lättare än vår längtan ut i böljan den blå. Familjen är bruna som små övergräddade pepparkakor, undantaget familjens bambastora gräddbakelse som går åt den mer cinnoberfärgade skalan. Poseidon har bjudit på en blandad kompott av: sol, bris, stiltje, tilltagande vågskvalp och en tjocka (båtspråk för dimma)av guds nåde. Vi har: läst en hel massa, lyssnat på P1 (världens bästa underhållning) badat, grillat, fikat gófika hos Karin på skäret,åkt Norrbyskärståget,provat linbanan och letat fina flytvedsbitar. I den lagom lugna sommarlunken har lagomdramatiska upplevelser tagit plats ( fast i tjockan mitt på havet, okvädesord i gästhamnen)och därmed skapat en typisk Zachrissonsk semester. Det allra bästa har dock varit umgänget, att verkligen vara tillsammans hela familjen, helt off grid.
