Bibliotekslördag

 Vi har några gemensamma familjeintressen, varav ett av dem är att luncha eller fika på stan. Eftersom våra preferenser skiljer åt så brukar vi turas om att välja lunchställe, brukar... Numer styrs valet av vår självutnämnda lunchdiktator, Gunnar älskar kinesisk mat. Åt nudlar med grönsaker och vräkte på sojasås. En enorm törst infann sig, en törst som släcktes med en Snapple. Tovaliisa och småbröderna delade på en skål yoghurt med diverse härliga frukter. Sen lånade vi veckans bokskörd och lekte i sagorummet. Älskar bibliotek och bibliotekarier för den delen, tror det är Sveriges trevligaste yrkesgrupp.
Eftermiddag med kaffe tillsammans med Björns föräldrar och en kväll i huvudvärkens tecken.

RP15

RP15, det är vi... mina nya klasskamrater, min alldeles färska klass. Så många år av utbildning; program, kurser, fördjupningar, påbyggnader. Sinnliga, innerliga, fyrkantiga, konstnärliga, konstiga, formaliserade och helt underbara på olika sätt och vis.
Föreläsningar från morgon till kväll; kunskaper och nyfikenhet. En viss kamp med den inre och yttre orosmasken. Juridik, ett nytt områden. Befinner mig i språkspelets och förståelsens utmarker, läser sakta och tar om. Läsförståelsen behöver tid, behöver rum att landa i. Jag bygger rummen, medans många möblerar. Känner trygghet i att det brukar bli rätt fint i slutändan. En positiv sak med år som läggs till år är att jag välkomnar min lärandeprocess, min. Har så många trådar som flyger omkring; civilrätt, förvaltningsdomstol, SOU, siffror med propositioner, rättspraxis...

Slow learning och en känsla av empati för alla dom som ofta eller nästan hela tiden lever och leker i ordens periferi.

Lördag

Blundade och låg kvar i sängvärmen, lyssnade på Björn och björnungarna som vispade pannkakssmet, småpratade och hade det allmänt trevligt. Låg kvar och viftade bort morgonstelheten ur kroppen. Morrade tyst  och tvingade de sista resterna av veckans sorger och bedrövelser på flykt.
Sen pannkaksfrulle, matsäckspackning, bilknök och upphämtning av Svante, Ingemar och Vibjörn.
Blidväder och glada bergsmänniskor! Gunnar åkte, åkte och sen ville hen åka lite mer fast då hade backen stängt för länge sen. Björn bar en skrikande Gunnar med snowboarden fortfarande fastspänd till bilen.
Trötta barn sov i bilen medans Björn och jag handlade på Coop, sen tapasmys och X-games.
Älskar lördagar.

Drömfångare

Vardagsrealismens slukhål och fyra nyanser av grått... sen färgexplosion och drömmar. Svt:s Familjer på äventyr, en neutron i världshavet av viktigheter... men en drömfångare för mig.
Dammar av drömmen om friheten och äventyren, låter tankarna dansa och smider framtiden.

Boktitel

Skatt är fantastiskt och biblioteket en sann kulturskatt! Idag lånade Björn och björnungarna veckans låneskörd. Tycker om klarspråk och reagerade lite på en boktitel, hmm. Att ställas inför den nakna sanningen.

Lära sig

Önskar att jag vore autodidakt, en sån där Will Hunting-typ. Jordig, men ändock himmelsk. Men å andra sidan så är det en ynnest att sälla sig till skaran av skolade laxar. Älskar att lära mig nya saker, gärna under ordnade/tillrättalagda former då den individuella och fria bildningens höjder i viss mån verkar förlamande (på mig).  I mindre poetiska ordalag, jag läser inte direkt  Derrida eller Foucault mellan blöjbyten, barnvagnspromenader och pedagogiska utredningar. Det livslånga lärandet kommer istället fint portionsförpackat i form av studieplaner och läsanvisningar. Nu väntar tre år av: juridik, forskningsrön, seminarium, ledarskap och skolutveckling. Spänd och förväntansfull, men (som vanligt) livrädd med den missklädsamma självkritiken som haute couture. En spänning som botas med vibrerande inläsning och uppgiftsfokusering. Rädslan, otillräckligheten och självkritiken - nemesis och kär vän. Med åren har vi lärt oss förstå varandra, förstå och bejaka. Jag behöver "min" darrande ingress för att komma in i processen. Att kliva in i juridiken med små steg.  

Att ha vuxna barn

Svante skall se världen, men först sista tentan, sen pengahunger i Norge och sen... det stora äventyret. Ingemar tar studenten i vår, efterlängtat och välbehövligt.
Sommar i omdaningens tid; skolnytta mot jobbnytta, produktionsvärde och produktionsvärde.
Drömmarna inom räckhåll och en känsla av livets början.

Tidiga mornar, korta nätter, intensiva dagar och långa kvällar. Inte mycket tid till eftertanke. Ibland långa samtal om framtid och drömmar. Min 41 åriga pragmatism, krassa socialrealism i drömmarnas utmarker och den oövervinnerliga och gränslösa visionären. Inte alltid ett lätt möte. Varför är det så svårt att leva det som man i hjärtat känner, allt det där som jag håller så kärt; modet att leva, kraften att själv utforska... vandra egna stigar. Jag kämpar, håller tillbaka det snusförnuftiga, planlagda och i viss mån själsförtvinande.
Den största gåvan; att fostras i kärlek och växa ur frihet.