Julen har varit fin och fridfull. Firade lille-jul tillsammans med de älskade kusinerna dan för dan, men självaste julafton spenderades i hemmets vrå tillsammans med barnen. Svante arbetade juldagen så någon Norrbotten resa till mormor var inte att tala om. Farmor, farfar, faster och kusinerna firade i Kiruna så någon storsläktträff var inte heller att tala om.
Vi planerade tidigt för en familjejul hemmavid, och vilken jul det har varit. Eftersom vi firade lille-jul med kusinerna så fick barnen all fart, fläkt, bus och stoj som hör julen till, men för vår lilla (eller rätt stora) familj så blev julafton helt helt underbar. God mat, dryck och sötsaker. Rolig och rätt knasig tomte, vi hade tappat bort tomtemasken så kardad ull tejpades fast i Ingemars ansikte för tomteskägglooken. Gunnar blev sådär härligt överraskad, reserverad och nyfiken. Det som framförallt gjorde denna jul så fin var samtalen med barnen. Gunnar älskar, verkligen älskar stoj och bus med kusinerna. Lyckan vet nästan inga gränser och inte heller ljudnivån. Fokus blir allt som oftast de små barnen. Som ensam "råröjare" så hittade Gunnar sitt lugn. Hen byggde med klossar, pillade paket och kramades med sina syskon. Vi fick tid att prata med Tovaliisa, Ingemar och Svante om sånt som händer i deras liv och tankar. Jag tror hela familjen var väldigt nöjda när vi somnade sent på kvällen, även Pelle som hela julafton tittade på skuggdansen från alla levande ljus.
