RUT

Äntligen en uppdatering på fb som jag tycker är intressant och som fick igång fick igång åsiktsmaskineriet en aning.

"Nu kom grannens RUT- tant för att städa deras hus. Nånstans djupt inombords känner jag avund (och skäms för dessa tankar)."

Träningslös

Viljan finns, men kroppen har ingen ork. Sedan mitten av graviditeten och i och med  Gunnars födelse har min träning utgjorts av egenkomponerade styrkepass och barnvagnspromenader i grannskapet. Eftersom jag valt ett yrke som i första hand ger utmaningar åt tanke- och känslolivet så byggs ett latent behov av fysisk rörelseaktivitet upp (när fortfarande en dröm om att utbilda mig till fjällguide alt. pistör). Motstånd bygger karaktär, men det känns fasikens motigt att gå från 1,5 mil pigga ben till 3 km pin-löpning,  men å andra sidan Rom byggdes inte...
Skjuter inte gärna saker till morgondagen (inte av präktighetsskäl, utan snarare av den enkla anledningen att vägen till morgondagen kan vara ångestlång), men denna söndag känns det helt ok med egenkomponerat styrkepass med bebisvikter (Gunnar som substitut för bänkpress).

om natten

Trött... faktiskt helt slut.Slötittar på Pluras kök (tv3 play) eftersom Kajsa Grytt är köksgäst. Huset är äntligen lugnt. Hundra kvadrat, sex personer och en pudel skapar ett underliggande behov av sinnessköldar. En stor kopp kaffe, Pluras och en sovande bebis i vardagsrummet. I morgon söndag, vilket känns helt ok eftersom måndagar är en av veckans två föräldralediga vardagar. ... men som sagt natten är perfekt för att finna lugnet och komma ikapp sig själv; kanske skriva lite, läsa lite eller bara dricka ett glas rött och lyssna på Belle and Sebastian.

Lite shopping

Min andra föräldralediga dag denna höst. Det är fruktansvärt njutbart att ligga kvar i vår varma säng när väckarklockan ringer medan vetskapen om att dagen liksom vecklar ut sig, tabula rasa, sakta sjunker in. Fixade fruktgröt till Gunnar, packade skötväskan och gick ut med hunden, därefter hämtades jag och Gunnar av  Lisa och ungarna för en tur till Brån. Bjöds på god lunch och trevligt umgänge. Dagen avslutades med stadsflanerande  tillsammans med Tova-Liisa och Björn. Den traditionsenliga lärarkalendern införskaffades, passade även på att köpa gardinstång till köket. Mamma Sivs 70-tals gardiner får duga i väntan på estetisk intervention från högre makter.

Tacksamhet

 Gunnar kom som den mest efterlängtade himmelsgåvan och lyckan fann inga gränser. Varje andetag. Varje hjärtslag påminde om livets bräckliga skönhet, men så kom timmarna... dagarna...
Alla de där ögonblicken utan skärpa och fokus på livets egentliga essens. Trevligheter, behövligheter och bedrövligheter, allt i en salig röra. Tvätta, laga mat, laga ännu mera mat, tjata, sova och arbeta. Nödvändigt och på sitt speciella sätt livets basvara, typ livets pasta, men pasta utan sås är som Karl-Alfred utan Olivia. Långvarig feber och prover som inte riktigt stämde, barn 2 och ännu mera stora plastslangar i en liten arm. Oron som sköljer genom genom kroppen. Lyckan att få komma hem, att få
andas ut. Tacksamheten för att ha en underbar liten människa i sin närhet, en kropp som kan andas skogsluft och vänner som man kan grilla med.

Ideal

Minns med fasa mellanstadieåren; likriktning, förpubertal stöddighet, mainstreamhegemoni och ironi. Sociala spel såsom utfrysningsleken, d.v.s. "statusmobben" kunde helt sonika bestämma sig för att demonstrativt marginalisera någon, vissa mer frekvent än andra. Den utsattes rädsla och skuldbeläggande framkallade viss empati som snabbt sköljdes bort av kollektiv hets och flackande ögonkast med ett tydligt budskap, man måste för fan tåla skämt. Melankolins söndermarker välkomnade, den i tysthet, kränkta som slickade såren och rannsakade sin egna skuld. I vissa av oss växte en eld, en förhoppning och längtan till etiska ideal som motor till moralisk handling, ideal som fortfarande bultar och glöder.

Åter till verkligheten

Idag var jag och Björn föräldralediga tillsammans. På grund av svaga vindar lämnades seglingsplanerna och nya drogs upp.  Promenad utmed älven till Gammlia, naturligtvis med lunchstopp i stan. Sol, god indisk lunch och en underbar fotoutställning som varmt kan rekommenderas. En dag i verkligheten.