Min man den perfekte

Alla gillar positiva människor.
Alltså människor som är sådär lagom neutralpositiva, absolut inte överexalterade på något sätt och vis. På bästa vuxenstatusstället (Face book) så märks det tydligt vilka som har lyckats, typ alla som har över 200 "vänner" exklusive barn, att leva upp till normen. Min man är en sån. Snygg. Trevlig. Lagom glad. Lagom positiv. Lagom social. Lagom lång. Lagom tjock (före middan) Ja, helt enkelt en som håller måtten. Jag är absolut inte det minsta bitter eller så, men konstaterar bara liksom vad som gäller.
När vi bråkar (fast vi är ju så klart ett mönsterpar som aldrig gör det, men rent hypotetiskt), om vi skulle bråka så skulle det nog vara detta lagom lagom lagom lagom som jag skulle irritera mig på (fast det gör jag ju så klart aldrig, d.v.s. irriterar mig på ...typ nått). Min man... ja han skulle nog irritera sig på (fast det gör han ju aldrig, men ändå rent hypotetiskt) min dramatiska sida, s.k. autodidakt vardagsdramaturg, särskilt mina Norén-tendenser. Så alltså. Min man har över 200 vänner på FB (alltså face book, stället där man visar vuxenstatus) och är bara sådär präktighets poppis. Jag har drygt hundra "nära vänner" inklusive: mina barn, elever, mamma, personer jag "fått" av min man och några som jag inte riktigt kan placera, men vi är typ så tight.

Påsklov

Möter mitt karma om och om igen; på bergets topp, i vinden som mjukt smeker min kind, under den blå himlen och i varje skär utmed de branta snöklädda sluttningarna.

Har ansträngt mig för att leva i stunden och låta ögonblicket vara en evighet. "Fånga dagen"

Tack Gud för de svenska fjällen.

Tack familjen för att ni är underbara.

Tack SLAO för att ni håller koll på alla våryra skidåkare.

Tack grillkillen för årets godaste hamburgare.

Tack till alla fina föräldrar som lär sina barn skid vett och etikett.

Gräddmustasch

Tycker att det är fint med skäggiga män. Extra fint blir det på sommaren då skägget skiftar i olika toner, från choklad till solkysst. Gräddmustasch är också väldigt fint, man får liksom lust att ta handen och försiktigt smeka bort den. Idag var min skäggiga man och jag på kondis och inmundigade: bryggkaffe, semla och belgisk chokladtårta. Då, just då, fick Björn en sån där fin gräddmustasch som förevigades av mig.

Glad påsk

Så här på våren kan de tunnna linnegardinerna inte göra så mycket åt solljuset som (inte direkt silas) vräker in genom sovrummets balkongdörr. När vi flyttade till pippihuset på Angårdsvägen så sa mäklaren - och så är det älvsutsikt ????!!!! Fast lite stämde det ju, eller mer precist så är det årstidsbundet (alltså det här med utsikten) i april när saven bara börjat stiga och än så länge väntar med att knoppa och blada sig så kan man ju se lite blänk om man anstränger sig. Himlen ovanför ser sådär oskyldigt blå ut, så blå som en vårhimmel kan se ut. Fåglarna kvittrar och tisdagen vecklar nu ut sig, tabula rasa. Önskar livet och alla en riktigt solig och glad påsk!

Att avverka

Allt som sker hädanefter denna dag är bonus. Ibland går liksom all planering i lås. Har avverkat: jobbtraven, städning, tvätt, snälla-mammangrejs, god lunch ( blev dessutom bjuden av världens bästa Munter) med tillhörande "hänt extra-lek"och besök på världens förnämsta Ica, Kvantum så klart. Jag känner mig mätt, nöjd och redo att dammsuga bilen. Vad har hänt? Någonting måste vara fel? Jag måste ha tvärglömt något skitviktigt?

Kort

Det är val i Finland, fullmåne och djävligt blåsigt.

Kräver lite reflektion

Såg en intervju igår med Tant Strul ikonen Kajsa Grytt. Hon har kommit ut med biografin Boken om mig själv. Som sig bör när det intervjuas så frågade, så klart, journalisten om den personliga integritetens gränser i förhållande till boken, m.a.o. visar du dig naken så tar vargarna dig.

Svaret dröjde inte länge, men för mig var det klockrent, - Om jag håller tillbaka så blir boken inte sann. Vad är det liksom för idé att läsa en bok av och om Kajsa som målar upp en fiktiv schablonbild , en bild som balanserar sådär lagomt på det personliga i förhållande till det privata.

Varför är det så? Varför är våra masker så viktiga?

Min tolkning är människans naiva sökande efter enkla lösningar, t.ex. om en person skriver dikter droppande av svärta, ja då är helt plötsligt hela personen stämd i moll. De skärvor du lämnar av dig själv vill andra människor hela tiden forma till subjektiva övertolkningar.

Varför dravlar jag på om detta, kanske man kan tycka?

För mig är det viktigt att själv definiera vem jag är och vem jag är förändras. Det är: situationsbundet, tidsbundet, relationsbundet, stämningsbundet, ja helt enkelt en ständig ström av föränderlighet. Du känner inte mig och jag känner fan i mig inte dig, helt och fullt. I skrivandes form, möten, samtal, diskussioner, argumentationer så möter du, du och du en skärva av den jag är eller säger mig vara i stunden. MEN du möter inte hela mig, alla sidor av mig. Det kan du inte. Det kan ingen.

Jag saknar förståelsen, självinsikten. Om den skulle finnas, då skulle (kanske) vi människor leva tillsammans utan att försöka förenkla och kategorisera andra människor till pappersfigurer, fjärran från den verkliga personen. I den bästa av världar är den mänskliga arketypen lika föränderlig och mångfaldig som varje människa faktiskt är.