Jisses

Kom hem efter en lång, väldigt lång, arbetsdag och vad möter mig? Två tonårstjejer som fnissande frågar om de kan få låna badrummet. - Ja, så klart, säger den lilla mamman (jag) med ett leende. En halvtimme senare har nämnda unga dam duschat klart och, för andra gången på mindre än en månad, färgat sitt hår hemma hos oss?! Min slutsats är att min son helt enkelt har träffat stans enda amishbrud som dessutom revolterar mot föräldrarnas asketiska leverne genom att färga sitt rågblonda hår svart.Eftersom damen, denna gång, tog bort färgfläckarna från väggar och armatur så önskar jag henne lycka till!

Ambivalens och Umeå open

Ambivalens = konflikt mellan motstridiga känslor eller impulser. Det finns saker man lär sig leva med eller förhålla sig till, fast det är inte lätt. Ambivalens är en sådan sak. Tror nämligen inte att den psykiatriska forskningen kring ambivalens-lobotomi har kommit särskilt långt. Boka tid hos tandläkaren, boka tid senare, inte boka tid alls, kolla med Pär på jobbet vad hans tandläkarbesök kostade. INTE boka tid. Skotta nu, skotta senare, vänta med att skotta, måste skotta för nu säger bilen tjoff klonk när man skall ut från gården. Besikta bilen i god tid, besikta bilen enligt den utskickade tiden, besikta bilen lite sent, besikta bilen för att undvika körförbud. Blev riktigt förbannad på min ambivalensiska (ansats till en egen form av grammatik) sida ikväll. Har dragit ut på att boka biljett till Umeå open. Liksom inte orkat. Liksom vandrat mellan upplevelsen av att det är tokdyrt och helt ok. Läste igenom fredagens bandschema och såg till min stora glädje att ,förutom Säkert och Håkan Hellström, så spelar Those dancing days, We are the storm och Kleerups projekt Me and my army på fredag. Ett upplägg som känns riktigt bra. Tillbaka till ambivalensen. Vad är en bal på slottet? Vad är 395 spänn i förhållande till... Dessa val. Man kan då välja om man vill boka genom Ticnet, Tickster eller biljettcentrum. Känns som att ambivalenta personer undanbedes. Ok. Jag väljer, väljer, väljer, ole dole... En halvtimma senare med svordomar och fortfarande ingen biljett, suck, stön. Toppen det krävs nått djävla lösenord som jag alltså skall ha. Jag konstaterar att en ambivlent människa bör av staten erhålla en subventionerad icke-ambivalent stödperson. Alltså! Here goes... Jag är en väldigt ambivalent person som söker dig med stort D. Du som kan bestämma vad, när och hur. Tack på förhand.

Vår i kroppen

Det är söndag och jag har sovit länge. Saknar ibland små knubbiga armar som vill kramas, eller tandlösa leenden som leker "packa bilen" i sängen, men tillåter mig ändock njuta av sovmorgon när möjligheten finns. Vaknat till ett internetklipp av en blondin (väldigt stereotyp sådan) som hoppade upp på en kundvagn för att sedan stupa på huvudet, såg ut att göra ont som fan. Björn har kopplat in basen i förstärkaren, men i övrigt är Angårdshuset tyst. Utgår från att Tova-Liisa har en date med världen bästa barnvakt och att tonåringarna sover sin skönaste förmiddagssömn. Har enbart ägnat mig åt trevligheter de senaste dagarna ( fina vänner och nyss hemkomna från Thailand med superreseminnen svärisar) och behöver klämma in några timmars arbete. Börjar känna vår- och sommarpirret i kroppen. Längtar lite efter: slasksnö i Hemavan, vårfixning av segelbåten, löpning i vårsol utmed älven (utan halkmattan på gångstigarna, har alltid älskat känslan när all snö och is smält bort från vägarna och man för första gången kan gå en längre sträcka på asfalt, sann lycka), kaffetermospromenader till Klabbböle, att få spana in alla fina vår- och sommarskor som uméborna snart tar på sig och allt annat underbart som pånyttföds i denna ljuva (sommar)tid. Snälla gumman tö kom nu och smält det hårda vinterhjärtat!

Ondska

Teodicéproblemet, d.v.s. hur kan Guds existens förklaras när det finns ondska här i världen?
Vem är Gud och vad vill hon/han?
Vad betyder godhet?
Är Guds makt begränsad?
Är människan och världen ofullbordade?
Är ondska ett uttryck för människans fria vilja?

”Ondskans karaktär av myste­rium, av ogripbarhet och meningslöshet ger inte människan någon ro.”

Ann Heberlein problematiserar i sin lilla bok om ondska fenomenets själva uppkomst.
Hur kan till synes goda människor begå onda handlingar?
Enligt Heberlein lockas vi (människor) av det onda likväl som det goda, men framförallt styrs vi av likgiltigheten och fegheten. Att inte själv bli utsatta. Att på någons bekostnad "växa" i ett visst socialt sammanhang.
Ann Heberlein är för mig en tänkandets nutida ikon (är alltid bombastisk). Intellektuell, kulturell, en filosofisk, historisk, teologisk och politisk tusenkonstnär, men framförallt så hjälper Ann (ja, jag tar mig friheten att låtsas känna henne) mig att föra sidospåren till den breda autostradan. En vän, en vän i nöden som jag aldrig har träffat i det fysiska rummet.
Man går liksom inte fram till någon på jobbet och frågar vad de tycker om lidandets karaktär eller om kärlekens förgänglighet. I vardagen är allt på verklighets-låtsas. Man vet vad som man ska prata om (samtalets dolda dagordning), kanske av rädsla för att verka alltför apart; pretentiös, kvasi-djup, udda, knasig, helt enkelt en jobbig människa. Eller den stora skräcken att personer man tycker om skall snacka "skit" bakom ens rygg, liksom låtsas gilla en. Därför är Heberlein, Solzjenitsyn, Kant och Platon säkra kort. Man (jag) kan låtsas passa ihop med dem utan att riskera att bli sårad eftersom det bara är på låtsas. Livet lär en att "linjen mellan gott och ont går genom varje människas hjärta" och därför är det alltid säkrast att endast möta den linjen hos någon annan i skriven form.

En väldigt trött dag

Diskmaskinen surrar lågt och Siemens lever upp till allt vad produktbeskrivningen utlovade. Andningen spelar ping pong under adamsäpplet. Någon djävla barnkanal agerar ljudmatta.Cogito ergo sum. Ingenting, tystnad, vakuum. Vill sortera, katalogisera och verifiera, men orkar inte. Vill komma i kontakt med någon form av kausal förklaring till händelsernas vara. Känns som att krav-kakafonin har skruvat upp basen, dunk, dunk. Middagsfix, bortplockning, planering.Bi-ljud, käften. Axlarna är fasthäftade vid öronsnibbarna. Sänk! Andas! Gör så! Så! SÅ! SÅÅ! SÅÅÅ! och SÅÅÅÅ! Vad? Säg? Berätta? Jag lovar. Jag svär.
Höger fot, lyft! Vänster fot, lyft! Måste vara lagom trött. Sen får jag gå och lägga mig. Sen får jag vila. Sova, inte drömma. Inte tänka alls.

Brandtal

Möttes vid frukostbordet av Björn som exalterad viftade med dagens DN. debatt. Jesper Meijlings och Sverker Sörlins debattartikel kring de marknadsmodeller som succesivt har tagit över det tidigare välfärdssamhället var lågan satt Björns hjärta i brand. Sörlin och Meijling beskriver dagens politiska läge med ordet "vägval". Det samhällssystem som danats de senaste 20 åren vilar på utlokaliseringen av samhällstjänster till privata initiativ och riskkapitalbolag. Den svenska välfärdsstaten guppar som en kork på marknadiseringsexperimentets sjöar. Sörlin och Meijling påtalar faran med att rätten till de offentliga tillgångarna delas ut för att sedan verka i en juridisk gråzon.
När jag själv, under påhejning av Björn, läste artikeln så infann sig ett stort och mäktigt JA. Äntligen, några som har "befogenhet" och kan ta det mediala rummet i besittning. Äntligen några som rör vid pudelns kärna och skiter i att svassa runt politikens färgskiftningar, men ändock stå där med rumpan bar. Jag håller med Sörlin och Meijling när de menar att den hittills förda politiska agendan innefattar ett experiment i stor skala. Om man tittar på hur förändringar skett inom: skola, kollektivtrafik, elförsörjning, medial public service ... o.s.v. framträder ett experiment med en hög procenthalt bortfall.

Ett paradigmskifte i förfall.

Det här är socialdemokratins framtid. Här vilar socialdemokratins grund (för mig). Kärnvärden; en skola för alla, public service vars fötter är mejslade ur den starka statens fundament, fungerande kollektivtrafik...listan kan göras lång. Jag hoppas att debatten kring välfärdens kärna kan och måste bli en fråga som socialdemokratin tar sig an. En fundering över den samhällsomvandling som skett och mod att ta ut nya kompassriktningar för den fortsatta moderniseringen. En renässans av idealen.

Fredagsmys

Självvald ensamhet är en lisa för själen.
Tova-Liisa och Ingemar tillbringar helgen hos vänner. Svante gör det tonåringar gör på helgen (alltså han är ju waldorfskolad, d.v.s. gör eurytmi, äter biodynamiskt, målar med kol eller hugger i sten, så jag är helt lugn). Björn leker med Lisas man Johan (de är inte waldorfskolade, så jag är m.a.o. helt lugn). Texas sover och Messi sover (tror inte att Messi är död, men vågar inte titta efter). Jag har, trots megahuvudvärk, städat och njuter av vetskapen att jag skall gå och lägga mig i den sängriktning som andan faller på. Fredagsmys i sin renaste form.