Blir lite GI tjatig

Jaha, så var det regn och rusk igen och de stackars isbjörnarna kan inte jaga eftersom miljöförstöringen har sabbat isen i nationalparken Manitoba och måste nu hänge sig åt kannibalism. Här sitter alltså jag, en liten hominid (biologisk def. av människan), käkandes Saltåkvarns solrosfrön med extra salt på. Jag har för mycket och de har för lite, så klart, på bekostnad av mitt för mycket. Trots mitt dåliga miljökarma håller jag alltså fast vid den påbörjade GI-dieten och kan numer kalla mig fettbantare och koldioxidbulimiker. Ja! min etik skriker, men moralen dansar överförfriskad disco i dekadensens salar. Känns ju riktigt kul att under min "hitta dig själv essens resa" i grottliknelsens djupaste håla finna en; likätande koldioxidjunkie som dessutom inte ens bryr sig om att argumentera för-emot den nyvunna livsstilen!
Hakuna matat det är ord som är bra, ellet nått i den stilen.

Alltså jag har ätit bacon!!!!! (ekologiska sådana, men ändock fläsk från en söt liten nöff nöffare). Smaken var salt och god. Satt som en smäck i gommen, men skapade en mage hårdare än Madonnas (fast liksom uppblåst inte tvättbräda). Fasikens bananer, alltid skall något djävlas. Hur gör jag nu för att se de, förhoppningsvis, tydliga spåren i form av en krympande naturlig badring när den lilla höftringen liksom ersatts av en badboll som trätts över magen?!
Slutsats; jag har blivit en gasig och uppsväld koldioxidbulimiker. Tack för den GI.

GI

Söndag, vilodag?
Hos oss en synnerligen aktiv dag. Björn och Anders körde stolar och bord från wienercaféet till Kassjö. Ingemar skjutsades till Iksu för den årliga railtävlingen på snömässan och sedan bar det av till Obs-superaffär för att handla.

Björn har kollat sitt bmi via någon form av skala på nätet och kunde bittert konstatera "några" extrakilon. Jag kände mig verkligen inte hågad att ens testa eftersom jag är osäker på om man skall mäta ovanför eller under den naturliga badringen (lovehandels). Efter gemensamt beslut skall vi testa den , av vänner och släkt, omtyckta GI- metoden (ja, det är sant vi kryper till korset).

Alltså söndag den 29 november 2009 = dag 1 (fas 1). Björn skall till och med göra som i fascistprogrammet Du är vad du äter med hitler Skipper i spetsen och kolla midjeomfånget med måttband. Jag kör nog på skärpmetoden, d.v.s: skärpet räcker inte till=fet, hålet längst ut fungerar=ganska fet, hålet näst längst ut är helt ok=lite mellanfet o.s.v.
Frukost enligt GI är ett skämt; ägg och grönt te, så äckligt att jag inte ens orkade.Grönt te och en smörgås däremot, då är jag med på banan.
Lunch enligt GI: grönsallad med feta och svarta oliver(pasta så klart till barnen). Helt ok smaklöksmässigt, men ingen direkt bukfylla och en bitter bitter eftersmak av pyrande hunger.
Middag: chili con quorn,i.a.f. något man känner igen, blir säkert gott.
Ja, så nu sällar vi oss till alla världen bantare (säkert bra för en liten KBT:are som har svårt med kallpratet, typ jag. Nu blir det liksom möjligt att snacka äckliga menyer med lågt kolhydratvärde, tjoho). Hoppas bara vi får vara med i "bantargänget"?

Uppdatera

Uppdaterar bloggen ännu en gång denna lördag. Kakorna blev fina till slut och Svante hann med lite wienercafè innan det var dags för Teatermagasinet. Vi lämnade kakorna och hann dessutom med en kort sväng på basaren. Lika fint som vanligt och fullt med fina människor. Besökte 5:ans klassrum och reste med ens till en annan värld, närmare bestämt till Indien. Fick kramar från mina elever och blev helt jätteglad. Björn har varit trött och lite grinig hela veckan, ligger nu och försöker vila bort huvudvärk och illamående. Håller tummarna för att det inte blir en till omgång med svinis i våra rum.

Imorgon är det första advent (adventus)! Alltså blir det adventfix,railtävling och glöggdrickande.
Våra adventsljus tänds med versen Ett ljus i advent.

Vi tänder ett ljus i advent.
Från himmelens höjd är det sänt.
Det ljuset vi sänder kring riken och länder, att värma de frusna och leda de vilsa,
och så vill vi låta det ljuset vandra.
Det ljus lyser klarast som lyser för andra.

Bakning!!!!

Full aktivitet idag i köket. Efter noga övervägt beslut sker baket nu på förmiddagen, allt för att kakorna skall vara saftiga och goda (hoppas, hoppas) Eftersom jag är totalt lost in translation vad gäller köksutensilier så antog jag att vår hushållsassistent var synonym med mixer?! Resultat= ganska korkat att välja att baka en nötchokladkaka där det centrala arbetsverktyget utgörs av en mixer, hmm. Tur att jag har en köksmedveten man som pedagogiskt utan större utbrott (eller utan multipla) förklarade skillnaden. Hade 5:a i hemkunskap eftersom min mamma var kompis med hemkunskapsfröken, i retrospektiv inte alltid bra. Fixarbjörn har dock ryckt in och allt verkar ordna sig med den lyxiga chokladnötkakan, eller nästan för ägghelvetesvitan vill bara inte skummhårda sig.
Jag är inte direkt den borna husmodern! Jag är emancipierad (osäker på böjning)!!!
Jag är INTE avundsjuk på alla husliga kvinnor med sleven rätt i hand.
Jag kan typ andra saker.
Så, så nu är det bra. Pepparkakscheescaken verkar bli fin i.a.f. Tack lilla spralliga sångfågelsflickan Wahlgren för ett recept anpassat till en bred publik av ickehusliga kvinnor och män!
OCH nu börjar pengatjafset i hallen. OCH nu blev Ingemar sur och gick. OCH nu är jag också sur på Björn som är sur.
Vad roligt vi har tillsammans en sån fin julbasarsdag (ironin osar).
OCH nu börjar julklappsdiskussionen (vi köper alltid våra julklappar på basaren eller gör egna till kära släkten).
Nu står min cheescake på svalning, alltid något.
Svante är också jättefin i vit skjorta och vit läderslips.

Andrakaka baka

Har nu bestämt mig för att baka Pernilla Wahlgrens pepparkakscheescake som andra kaka.
Pepparkakscheesecake Cirka 25 pepparkakor
75 g smält smör
800 g philadelphiaost
2 ½ dl strösocker
2 msk vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1 tsk malen kanel
½ tsk malen kryddnejlika
4 ägg
cirka 10 pepparkakor

Glasyr:
100 g philadelphiaost
1 dl florsocker
Några pepparkakor

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Mosa cirka 25 pepparkakor , blanda ner smör. Tryck ut blandningen i botten på en bakform med löstagbar kant och kyl medan fyllningen görs.
3. Rör ihop cream cheese och socker. Blanda i vetemjöl, vaniljsocker och kryddor och rör till en slät smet. Tillsätt äggen, ett i taget, under omrörning.
4. Häll i hälften av smeten i formen. Grädda i 15–20 minuter eller tills kakan har stelnat något. Lägg försiktigt ut cirka 10 pepparkakor och fyll på med resten av smeten. Grädda i ytterligare 35–40 minuter i nedre delen av ugnen.
4. Låt kakan kallna helt och lossa den försiktigt ur formen med en kniv. Kakan är godast om den får stå i kylen över natten.
5. Blanda ihop ingredienserna till glasyren. Bred den över kakan.
6. Dekorera med egenplockade bär, gärna lingon och lite citronmeliss för ögats fröjd.

Bestyr

Rid i natt! (Roman av V.Moberg från 1941). Min natt har just varit en sån där rid i natt natt; Maran har sadlat upp och de oangenäma drömmarna har avlöst varandra under natten. NREM-sömn (djupsömn) är bara att glömma. Är sjukt trött, men kropp och knopp vägrar vaggas in i den vilande medvetenhetens dal. Funderar på att sätta igång med tårtbaket inför 9:ornas wienerfik. Är ingen stor konditor, men har fått en del tips från vänner. Eftersom jag formligen avgudar Leila Lindholm (Leila bakar) så funderar jag på att testa hennes saftiga choklad och hasselnötstårta (se bild) samt Annas förslagstårta, måste bara fixa receptet. Eftersom Björn och jag är anmälda på julbasarsförberedelser så har jag inte heller någon bakguru här hemma (Björn och Anders skall till Kassjö för att hämta bord och stolar, sedan blir det gestaltning).
Ingemar är fortfarande hemma, under tvång, eftersom den envisa svinishostan inte ger med sig. 7:orna får veta mer om kvinnliga och manliga genitalier, puberteten och andra intressanta saker under mp, undrans varför Flingan verkligen verkligen vill till skolan?!
Blir skönt att liksom avverka fredagen och se helgljuset, eller lördagsljuset (Svantes teatergrupp visar i.o.f. en liten teaser inför vårpjäsen) eftersom söndagen är packad med ännu en railtävling (kul också, men lite jobbigt). Får väl helt enkelt ställa in mig på ännu en barnaktivitetshelg.

Känna in

När livets brytpunkter gör sig gällande tydliggörs den egna livsåskådningen (uppfattningar om människan och samhället, varande och strävande). Människosynen; tro eller vetande. Jag tror, men vet inte. Ibland, bara ibland, infinner sig en sinnlig och själslig intuition. Man bara vet, men vet inte varför eller på vilka grunder insikten baseras. Känslans mystik, kanske? Jag vet med känslan att människan är långt mer än en fysisk kropp. För mig är hon: en kropp, en kraft, en själ och ett jag. I mötet mellan den egna känslan/övertygelsen och de yttre kryckorna behövs ett brobygge. Det har i.a.f. varit och är viktigt för mig att pussla ihop bitarna för att ta sig framåt. Skolmedicin och alternativ medicin, delar och helhet. För mig, viktigt och aldrig uteslutande. Äventyret människan, äventyret livet. Att påtagligt och med absolut närvaro (inte alltid angenämt) uppleva symbiosen mellan människans alla delar var till en början det värsta som jag någonsin upplevt. Panik (härstammar från den grek. guden Pan och människornas rädsla för honom), ren och skär panik. Alla rödljus går på och i viloläge står de på orange. Rädsla föder ångest. Händer som sträcks ut från nära och kära, men också från samhället. Man behöver många olika händer, många olika famnar. Naturligtvis familj och vänner, men också en vård som möter hela människan, att bli berörd som människa och inte som patient/vårdtagare. Sverige är ett rikt, i monetär mening, land. Vi har ett överflöd, men överflödet möjliggör också utrymme för stöd och hjälp i ett vidare och djupare perspektiv. Genom rekommendation och högkostnadskort har jag fått möjlighet att komma i kontakt med den psykosomatiska sjukgymnastiken, ett fantastiskt möte.

I sin avhandling Health and Rehabilitation in a Psychosocial Context (Göteborgs Universitet) visar läkaren Per-Olof Kaiser vikten av att identifiera psykosociala markörer. Smärta i rygg och nacke är ofta orsakad av psykosocial stress i kombination med fysisk inaktivitet. Missas dessa livsvillkor vid konsultationen kommer vården inte kunna hjälpa den vårdsökande. Vården riskerar då att fortsätta producera långtidssjukskrivna. Detta gäller för en rad andra ohälsotillstånd än smärta. Hur många har inte haft: musarm, magsår, ständig ryggvärk, restless legs, muskelryckningar, dålig mage, tryck över bröstet, huvudvärk... listan kan göras lång. Naturligtvis har många av dess symtom somatiska orsaker, men kanske är det lika vanligt att utlösningsmekanismen ligger i stress och psykisk ohälsa som pågår över tid.
Vi tappar fotfästet, andningen flyttas upp till bröstkorgens övre del, kroppen verkar i ett ständigt spänningstillstånd, tankarna går på högvarv i cirklar, vi förlorar kontakten med den högre meningen och jaget släpper stegvis kontrollen. Den livskraft som formar oss tunnas ut och hela människan blir hudlös. När huvudet, trots tydliga signaler, väljer att stänga insiktens dörr går kroppen i strejk.

För mig som är tjurskallig och vägrar lyssna till den inre rösten, som liksom kör mot rött, är psykosomatisk sjukgymnastik en möjlighet att lära känna sig själv, hitta lodlinjen inombords och i livet. Övade idag med yogapall och hittade ryggradens och balansens mittlinje, tack kära sjukgymnast (psykgymnast, min benämning) för att du visar mig nya möjligheter.