Ja-sägare

-Hur mår du?...eller får man inte fråga det?
- JA! Självklart får du det, jag mår bra, faktiskt bara bra!
Är som pavolvs (Ivan Pavlov. vetenskapsman inom den tidiga behaviorismen) hundar (betingning) när det kommer till slätstrukna och, av mig, förväntade svarsalternativ. Eller förresten när det kommer till tyckande av alla de slag som direkt/indirekt gäller mig själv. Mår som en prinsessa i förhållande till; människor som har cancer eller fatala sjukdomar, människor som utsatts för våld, människor vars basbehov (A. Maslow)är otillfredställda av diverse olika anledningar såsom; krig,imperialism, fattigdom o.s.v. samt i jämförelse med många många andra som lider av fysiska eller psykiska begränsningar av sådan art att livets görandet ständigt blir till en kamp. Tänker man på allt detta lidande så blir existensen ett enda stort grubbleri över teodicéproblematiken (att förklara Guds existens när det finns ondska och lidande). Vad är då lidande och vem har rätt till lidandet?
Får en överviktig rökare skylla sig själv när han/hon diagnosticeras med lungcancer eftersom nio av tio som får denna diagnos är/har varit rökare? Får en människa som inte kan sätta gränser skylla sig själv när livet pockar på för mycket och systemet lägger ned? Får kvinnor skylla sig själva när de får lägre löner eftersom de, generellt, är "sämre" på att framhålla sin egen brillians?Får klassens busunge skylla sig själv den gången hon/han får skulden, men faktiskt inte gjort någonting? Har vi i västvärlden rätt att tala om arbetslöshetens lidanden och finanskrisens offer när stora delar av världen inte har mat för dagen?
Har alltid "ältat" den inbördes relationen mellan lidande och LIDANDE, där min; oro, ångest, trötthet och nedstämdhet alltid faller under just lidande skrivet med gemener. Konklusion=du har ingen rätt att gnälla!

Insikten om detta är som en käftsmäll en överdjävlig regnig dag, men ingjuter en strimma av förståelse för varför jag är så i.i.hel. betingad att alltid säga: JA, Toppen, Jättebra! Vägrar (eller låt säga att jag arbetar på det)betingat användade av dessa positiva förstärkningsord. Jag mår lagomdåligt. Jag mår lagomdåligt. Jag mår lagomdåligt, vilket inte är synonymt med det norrländska talesättet "jämna plågor". Mår lagombra när det kommer till familjelivet, men sliter hund (använder ofta ordet hund)när det kommer till självarbete/själsarbete ( helt opassande slogan, men nazisternas "arbeit macht frei" passar som handen i handsken). Arbetar liksom på rotgräsnivå (fan det heter gräsrotsnivå) och uppdraget för veckan är att våga smaka på ordet nej, eller snarare funderapå konsekvenserna av ett betingat ja. En bieffekt blir lätt att man kan uppfattas som: ignorant, döv, disträ, påtänd eller solklart ointresserad. Nästan ett moment 22; övar på nej, men när en rädsla för att inte vara tillags. KBT, samtalsterapi, mindfullness och kontemplativt varande i all ära, men hilfe vad skönt det hade varit om födslovärkarna av "nu måste jag arbeta med det här för att bli/uppleva mig själv som en harmonisk människa" skulle klinga av en stund, liksom att ctg-kurvan skulle visa på återhämtning. Blir helt matt av äckelsnygga Malin Berghagen som klämkäckt berättar om hur hon fann lugnet i yogan. Har inte råd att slänga ut 5000 bagis på Masegårdens hälosbringande retreater. Är faktiskt skitless på att tänka på: situation, känslor, handling och konsekvenser, allt enligt ett fint KBT analysschema. Är det inte helt ok att: impulsivt svara ja, söka bekräftelse från andra, dra likhetstecken mellan det man gör och det man är? Jo, kanske för världen, men faktiskt inte för mig. Måste sluta blogga för att öva på att säga nej (borde ha börjat öva, som alla andra, vid 3-års ålder?).
- Kom så får du en kram älskling!
- Nej, det gör jag inte.

Vart är vi på väg?!

Känner mig ledsen, arg och upprörd över Jimmie Åksessons debattartikel som , i mina ögon, visar partiets tydliga hets mot folkgrupp (denna gång hotet om den ökande islamiseringen?!). Är rädd att SD nu tillåts tillträde till det offentliga rummet och med tiden blir "rumsrena". Hur skall framtiden se ut för mina barn och andras, vilka värderingar för vi vidare?! Debatten går het här hemma rörande konsekvenserna av Aftonbladets debattartikel skriven av Jimmie åkesson.
Önskar synpunkter från andra. Vad tycker du?

Flow och än en gång flum

Flow: ett psykiskt tillstånd då personen upplever att förmågor och utmaningar harmonierar med varandra, medvetenheten intensifieras och en känsla av tillfredställelse växer inombords (Mihály Csikszentmihályi). Ett tillstånd vars avstånd till min egna verklighet framstått som, minst sagt, distanserat. Snarare har en känsla av Davids kamp mot Goliat (undantaget att David kastade stenen) infunnit sig som en (kär) livskamrat. Berget av utmaningar har växt och till slut tornat upp som en koloss på cementfötter (omskrivning utan syftning till totalitära eller kommunistiska system) framför mig som ett oöverstigligt hot, alltid redo att förgöra. Känslan av tvångsmässig underkastelse i förhållande till livets måsten, att inte vara kapten på sin egen båt är en skrämmande känsla som jag förväxlade med den egna arketypen för den vuxna människan. Jag menar, man frågar ju inte någon annan (företrädesvis äldre person)- Ska man verkligen känna sig så här fjättrad till livets (kapitalisemen) hjul? - Är det verkligen meningen att färgernas lyster succesivt skall dämpas med åren? Nähä, Jaha! Det frågade i.a.f. inte jag, förresten hade jag nog ingen att fråga,eller den möjligheten fanns liksom inte i mitt huvud. Mina murar rämnade och jag har varit, är i viss mån livrädd, men jag har också återfunnit något som jag för länge sedan trodde var förlorat. Detta något sprider sig sakta men säkert i hela min organism och när jag simmade idag upplevde (tror jag) ett tillstånd av just flow. En härlig känsla av uppsakttning och vördnad för livet, mitt liv, och allt det fina som jag har och erbjuds. Upplevelsen gav en mjuk efterklang och slog an en ton för hela dagen, trots magsjuk man och sjuk son i sängen. Det är inte lätt att lämna livets autobahn, men den lilla grusvägen vid havet är så mycket finare.

Några kvällsbilder

En helt vanlig kväll hos oss med; trattiswok, varm smörgås, tv-tittande och nätsurfande. Har också njutit av den fina akvarellbilden som Bodil målat till mig.

Suga musten ur hösten

I november månad sveper nordanvinden in. Trädens gula slantar dansar i svepande rörelser mot den hårda jorden och världsaltet andas in. Sommarens lätthet och värme är nu ett kärt minne, en hågkomst om jordisk kraft och liv. När barnen var små gestaltades årstidernas skiftningar medvetet även inomhus i form av ett årstidsbord. Tova-Liisa, minstingen, fyller snart nio år och familjens årstidsbord lyser numer med sin frånvaro. Istället kan man skönja naturens förlopp i vår hall. Senhöst/vinter = min fina 1800-tals hatthylla (födelsedagspresent från Björn) är överbelamrad med tjocka jackor, tröjor, väskor och mössor. Tyvärr så följer skofronten inte samma årstidsanpassning för hela familjen. Svante och Ingemar klampar runt i nedtrampade (de knyter inte upp skorna, vilket gör mig *!?**!!! arg) skateskor, oavsett rådande meteorologiska förhållanden. Alltså innebär senhöst/vinter (golvnivå); blöta nedtrampade skateskor, kängor, slalompjäxor och snowboardskor i en enda röra direkt man kommer in innanför dörren (vi har inget skoställ eftersom alla "glömde bort" att använda det, vilket enbart föranledde irritationsutbrott från min sida). Eftersom jag numer har anammat livsåskådningen positivt tänkande så ser jag(försöker i.a.f. väldigt mycket att se) hallkaoset som en metafor för den nalkande vintern. Jag kände dock idag en oemotståndlig längtan att förlänga hösten, liksom suga ut det sista ur livets mogna högtid. Iförd tjockjacka, täckisar, ullstrumpor och sockar (såg fyrkantig ut, inte så svårt till mina 160 cm)begav jag mig ut i skogen för att leta frusna trattkantareller. Är dock världens räddaste människa; eller jag har ju inga vetenskapliga belägg, men ändå, och en solotur till svampskogen har flera element som kan fungera orosinitierande; t.ex: jägare som tror att jag är en älg, en stor älg som helt appropå stövlar fram, björnar som lufsar omkring och kanske/möjligtvis en liten Hagamannen look a like som har ledigt från jobbet och leker hittaofferleken. Usch och fy vad det finns mycket att vara rädd för, man måste därför vara förutseende, vilket i det här fallet innebär; prata högt med sig själv (skrämmer björnar och annat löst "folk/djur"), likt Hans och Greta kasta smulor efter sig så att man inte går vilse, men också se till att ta med en krullig hund som skäller på allt som rör sig. Jag har alltså haft monolog med mig själv i två timmar, letat små frusna svampar och skrattat åt den krulliga kardborrepudeln som samlade på sig allt fler kvister i pälsen. En riktigt härlig höstdag som gav en liten men naggande god skörd. Till middag blir det wok med trattkantareller till.

En våt dröm

Lördagens 40-års fest gav inspirerande eftersmak i form av inredningskreativitet i pyttehuset. Detta eftersom jubilarens hem utstrålar den där formen av perfektionism som endast en sann estet klarar konststycket att bemästra. En veritabel våt dröm av vit funktionalism i giftermål med dansk shabby chic och en knivsudd svensk samtids design. Helkaklade våtrum i samstämmiga jordnära färger, ett hörnbadkar med bubbelfunktion samt rostfritt dubbelkylskåp med is-maskin, yummy, tummy, wawom! 2008 kom romanen Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk. Vid första anblick ett relationsdrama, men vid närmare eftertanke en, subjektivt tolkat, allegori som speglar underliggande önskningar om perfektionism och avundsjuka. Som en sann strukturalist är tolkningsutrymmet naturligtvis individuellt och väldigt personligt färgat, vilket för egen del får mig att framstå som en; fattig person med alltför stora inredningsvisioner. En sucker för samtidens brandingattityd. Hårt, men sant. Ja, jag köper; Family living, Elle interiör och Svenska rum! Ja, jag skäms som en hund (undrans varför en hund borde skämmas?!)för beroendet av denna stilbildande/vanebildande,reklamstinna s.k. livsstilspappersskit. Överväger att konvertera till katolicismen för att få möjlighet till begärsbikt, men har inte kommit till skott. I väntan på frälsning från beroendet suktar jag efter nästa fix av vackra hem med vit bas och snygga danskdesignade, alt. Svensk tenn inspirerade hem. Det "knullar i munnen" som Nina Persson (A camp) sa så sött. Med detta i bagaget har jag ( min man och 15-åriga son gjorde det praktiska och jag skötte själva planeringen) alltså flyttat ut den gröna 50-tals soffan och flyttat in Ikea Nikkala för att få den där avslappnade vita touchen?!Inte klockrent, men det var ett rent helvete att flytta ut gröndjävlatunglångsoffan i gårdshuset. Ett projekt som Björn med all säkerhet vägrar göra om i reverserad (finns det ordet) riktning. Om jag inte skall fjäska Anna Anka stajl förstås, men det vill jag inte. Ja, så nu står den där soffvärldens soffrat/soffklabben. Har försökta piffa till det med Åhlenskuddar och Ikea barnflodhästtyg. Björn tycker det är fint eftersom han alltid tycker allt som kräver minimalt med inredningsengagemang och minimalt med utgifter är toppen. Svante och Ingemar märker nog ingen skillnad och Tova-Liisa gillar flodhästtyget eftersom hon är barn och det är ett barntyg.Jag, jag funderar nog på att ge Björn en Anna Anka omgång och flytta tillbaka gröndjävlatunglångsoffan.

Långt och väldigt blandat

Vem är du och var kommer du från?
-Det vill jag och kan jag ej säga.
Har intet hem, är ingen mans son,
ej hem eller son skall jag äga.
Jag är en främling fjärranväga.

Vad är din tro och din religion?
-Jag vet blott att intet jag visste,
och var jag ej av den rätta tron,
så trodde jag dock ej miste!
Gud har jag sökt, den förste och den siste.

Hur var ditt liv?
-Det var storm och nöd
och kamp i en enda veva;
det var gäckad längtan och fåfäng glöd
och små glimtar ur molnens reva.
Jag är så glad att jag fått leva.

Börjar varje morgon med en dikt; egen, kända eller okända poeter och diktare, det kvittar. En av mina favoriter, särskilt en lite kall höstdag som denna, är En lösekarl av Erik Axel Karlfeldt (ingår i diksamlingen Fridolins visor och andra dikter från 1914). Ord, rytmer och stämningar har alltid haft en stor betydelse i mitt liv; en form av urkälla för mänskligt tänkande, mänskligt liv. Orden botar, lindrar, ger svar och ställer frågor. All kärlek till alla underbara människor i världen som ger mig och många många fler möjlighet att uppleva livets krafter! På grund av livskrisen (hmmm) eller kanske en tendens till aspbergerssyndrom inriktar jag mig (omskrivning för mani) "ofta" på speciella teman; för dagen, veckan, månaden och året. Sommarens och höstens tema sorterar in under livskunskap/tro/trosföreställningar. Nattduksbordet har bytt kläder och är nu överbelamrat med sidmeter efter sidmeter av diverse allkunniga bodhisattvor (egen böjning)inom genren I-landspromblem idag. Vill absolut inte framstå som raljerande, men blott lite ironisk över min egna situation (humorn är det sista som lämnar mig???!!!). Kurslitteraturen för dagen införskaffades under morgonens handlingsresa till ICA kvantum, en lite svart sak av Joanna Rose och Alexander Perski. Jag föll handlöst för undertiteln "En överlevnadshandbok för prestationsprinsessor och en och annan prins". Går gärna på utlåning efter egen läsning till andra prinsessor av behov. Äter havrepuffar samtidigt som jag bloggar och längtar lite efter att få krypa ned under täcket för en stunds "pluggande". Är mjuk i kroppen (syftar då inte på BMI måttet) efter måndagsinsmörjning på jobbet, mätt i magen efter tre portioner havrepuffar och fil, varm i hjärtat efter en massa myskramar med min måndagssjuka lilla Tutte (Tova-Liisa)och allmänt nöjd eftersom höstlovet stundar för barn och man nästkommande vecka. Det skall bli så väldigt superskönt och underbart att; hänga i husvagnen med familjen, åka skidor och snowboard i Tärnby/Hemavan samt packa ned matsäck och vandra genom fjällbjörkskog tills vi når Atoklintens topp (heligt berg). Tyvärr, några världsliga måsten innan resan: tvätta tvätt (hur f.n. det skall torka övergår mitt förstånd. Tvätten ute på linan är stelfrusen och tvättrummet i källaren är fuktigt och sunkigt, men det löser sig, i värsta fall har vi ju hårtork), packa, byta till vinterdäck/köpa först, vinterstäda på gården (solparasoll och dammpump känns lite onödigt)samt byta olja i skruttbilen. Märker nu att jag slagit två flugor i en smäll och tillverkat en göra lista samtidigt som bloggandet, så resurseffektivt av mig. Jag måste läsa lite och krama Tutten lite innan jag börjar med något husfruviktigt.
JO, glömde en sak! VILL, VILL byta soffa (vi har en grön 50-talssak som är snygg, smal och hård i kroppen), undrans vilken soffa som liksom är min soffmotsvarighet? Vill nog inte veta?! Jag vill (väl medveten om resursslöseriet) KÖPA en ny, fin, stor och mjuk soffa. Tyvärr har ordet ny olika innebörd för mig och Björn. Ny för Linda = mörkgrå ullsoffa från Mio som betalas med dålig kost à la pasta med tomatsås under en månad. Ny för Björn= 1. Ändra riktning på den befintliga soffan 2. Lägga ett tyg på den befintliga soffan 3. Spara 200 kronor i månadden och sedan köpa en soffa på Myrorna, alt. åka till myrorna och inte hitta något för att sedan konstatera att den befintliga soffan i.a.f. är bättre än den vi inte hittade på Myrorna. Kampen om folkhemmet fortgår.