Saknad

Hemavan, april 1977

Skellefteå 1960

I bilen när alla sover. När vi läst saga och allt blir tyst. När jag dricker te. En doft. En bild. Ett ord.
Destillerad saknad som kommer och kommer. Vetskapen om att jordens tidevarv löper vidare, med eller utan.
Värmen i glömskan som lägger sig som ett glaslock mellan vad som är vad som borde vara.
Livserfarenhet, insikten om förgänglighetens närvaro i människan.
Far och jag. Skidande och glada. Jag fyra år.
Min fina mamma.

Söndagspixlar

Vi sover med dinosaurier

Jag ville köra skoter. Björn och björnungarna ville åka snowboard. Vi åkte snowboard i regnet.

En bra dag att åka hela liften själv utan att ramla.

En bra dag att åka hela hela hela backen själv och ramla tusen gånger, men fortsätta.

Inlandstur

Distansen kändes överväldigande, stugan får vänta på oss lite till. Istället packades varm choklad, bullar och russin för skoterlördag i inlandet. Snötunga långgranar och pudriga leder. Njutning för vintersjälen.

Onsdag

Vardagstrött

I kväll är det ullsockskväll.
För första gången på länge känner jag mig vardagstrött; inte hjärtetrött, själstrött eller sorgesam.
Tankarna har inte vandrat till saknadens utmarker. Jag har varit. Varit i nuet. Kom hem till lyckliga duracellbarn och dansande tonåring som besökt mammas/mormors grav efter skolan och glatt berättade att gravstenen äntligen är på plats.
Kvällsbesök vid pilen. Vi tände ljus och viskade att vi saknar henne. Att vi minns.
Sen gick vi hem och jag var fortfarande bara vardagstrött.

Sommarlängtet

Bad och lena ben som värmer sig på solvarma klippor. Österfjärden.

Att stilla låta vinden föra oss. Titta på fina stugor utmed kustbandet. äta frukt i solen och känna havet.

Äventyr på höga kusten

Grönskande trädgård, lekbräda och studsmatta. 

Svalkande vattenfall i Nordnorge

Smygpaddling i vassen

Februari

Känslan av frihet när man går ut med hunden en solig dag i februari. Den sugande känslan av knastrande skare som tillflyktsort när man kört fast i ordvrängeri och lagrum.
Februari!