Advent

Tredje ljuset brinner

Lussebullar och pepparkakor till frulle... och Gunnar blir såhär glad.

Årets lussebullesjöhäst

En väldigt liten backe skrapade vi ihop till

Barnrum i evigt vardande

 -Mamma!
-Mamma!
-...Ja vänta...
- Mamma!
-Vad är det Gunnar?
Gunnar ler stort och pekar på furubordet med diverse, inträngt mot balkongdörren.
- Mitt jum mamma!

Jag dör av kärleksfylld skam.
Tänk om vi var en sån där familj som delade upp. En sån som inte är Luthers onda styvsyster.

Vi gjorde det igen. Förlustade oss istället för att "arbeta i vårt anletes svett".
 Bibliotekslördag med kondisbesök. En massa härliga barnböcker att läsa, men inte en enda tapetvåd tillryggalagd.  Gunnars säng under bordet?! Voilà ett barnrum!

Fredagsbilder

Det är fredag; underbara fredag!
Våra vardagsmornar är stressiga och långt ifrån adventsmysiga. Helghedonismen blir därför en essentiell del av livsfyrverkeriet.
Fredagsmys med pizzabak och mystid på vardagsrumsgolvet inklämd bland leksaker, smulor och smutstvätt. Finns inget bättre.

Dagens

 Som sjuk har man vissa privilegier; vila sig , lata sig och krya på sig. Björn har klippt barn (hår), lagat brunch och sövt barn för lunchvila.
Ipad är det genomgående temat för dagen.

Inte riktigt

 Den kom åter med vindarna... febern. Firade förra helgen tillsammans med Lisa och Anna, på natten kom den för fösta gången på länge och sen hälsade den på under den gångna veckan.
Igår åkte vi ut till ett av de två naturfenomen som jag älskar mest, havet (det andra är fjället). Vågkraft och kyliga vindar, vackert. Sen feber igen. Feber utan snuva. Feber utan hosta. Bara feber.
Något är inte riktigt bra.

Tovaliisa

Tovaliisa som Lucy i C.S. Lewis Häxan och lejonet

Bloggdilemma

Följde debatten kring bloggutveckling och bloggen som kommunikativt verktyg... och kände inte igen mig. Min blogg är i sin innersta kärna stumt kommunikativ, stumt då jag valt att inte använda mig av kommentarsfält. Kommunikativ på så vis att bloggen ger uttryck för det personligt mänskliga, som kanske någon känner släktskap med. Från nära anhöriga till visst intresse från det okända. Från känslosamt dagboksskrivande till reflektioner och funderingar om innehåll och utformning. En väg jag inte ville vandra, inte riktigt. Bloggen vilade, vilandet födde andra tankar.
Nu skaver inte det polerade lika mycket, nu när jag löste det på annat sätt.