Intensitet

Finner andningen i vardagsrytmen som livsliniment, men livsglädjen och den själsliga mjölken i skiftningarna. Tog ett djupt andetag och kastade mig ut. Husväggarnas milda färgskala, värmen i möten, hjärtat som slår, entusiasmen i vardande. En darrande förväntan som når sin kulmen när grusgångar, gungor, fotbollsplan, trädgård och skog fylls av liv. Mina skoltankar som lever sitt egna liv; surrar på ständigt och jämt. Min personlighet som jag alltid, ja alltid, arbetar med. Fantastiska föreläsningar, glödande pennor och nya trådar. Men också... en tillfällig resenär i den värld som väntar när jorden andas in.
Intensiteten gör att tillfälligheten faller väl ut. Liten växer, hinner lite till, vilket känns skönt.
Bästa vännen styrde upp härlig upptaktsfest, men... familjen väntar och nu njuter vi av höstsol, hav, fiske och den prunkande trädgården.

Promenaden

Pekade på alla sovande humlor, ALLA!

Jag har skrivit det tidigare, men skriver det igen. Jag älskar att promenera. Eller egentligen handlar det om att få lite ro, lite stiltje i allt som rör sig i mig. Tänker klarare. Älskar innerligare. Känner mig friare och framförallt mer tillfreds.
Skogspromenad tillsammans med Magda och miljarder nykläckta mygg på eftermiddagen. Pratade, skrattade, gjorde kiss stopp, blev myggbitna och hittade en stenålderslada. Kväll, mörker och vår, Björns och min, kvällspromenad. Vi gick vår vanliga sommartur; tittade på hus och trädgårdar, lekte i broparken... eller tanken var att barnen skulle få gunga och hoppa liten studsmatta men Gunnars botaniska- och zoologiska intresse tog överhand. Hen stannade bland blommorna och tittade på alla sovande humlor.
Två små och tre tonåringar. Vidare mot Sparken för att checka "komma hem" tid med Tovaliisa. Sen hungrig och storebrorssugen Gunnar. Svante jobbade kvällspass och är van att vi "hälsar på".  Smygkikar på honom när han arbetar. Känns urlöjligt, men känner mig som en fågelmamma när ungen lärt sig flyga för egen kraft. Stolt är nog det ord som ligger närmast till hands. När barnen somnat i vagnen strosade vi omkring och njöt; tittade på alla sommarglada människor.  Leende och brunbrända fyller de stadens uteserveringar. Snick- snackade hela vägen hem. Nu trötta fötter och glad kropp.

Sovande humla

Pelle och kärleken

Alltså den kärleken!

Pelle är så våldsamt förälskad i mig att hen hela tiden vill kramas, bita och äta på mig. Helt galet underbart att leva med en 11 månaders människa.

Syskon

Finurlig lillebror, använder soffkudden för att nå.

Fem barn har kommit till oss; nära och tätt, långt och brett. Två äldsta och två yngsta tätt, nästan som att graviditeterna gick in i varandra. I alltings mitt, Tovaliisa. Jag avundas alla som fått gåvan av livets längsta relation och drömmer ofta om en allra käraste bror eller syster. En vän för livet. Närhetens empati. Naturligtvis är min "bild" av syskonskapet romantiserad och visst frodas även irritation, avund och alla möjliga antipatier som hör människolivet till, men...
Erfar den tunna röda linjen mellan mina barn, syskonskapets band. Hur satans irriterande "lillebror" än är så är det alltid lillebror. Att leva med någon eller några genom eld och vatten. Att bita och bitas av någon. Att stolt berätta för kompisarna om storebrors bragder i tävlingssammanhang, fast man några timmar tidigare argt fräst och skrikit att han nog är den dummaste idioten på planeten. Att somna bredvid en älskad syster. Att dela livet med människor som är nära, nära på rikt.

Mycket kärlek

.

Tillfälligheternas härlighet

Spadglad!

 Lösa sommarplaner. Vän som föreslår att vi provar på havet från en annan horisont. Badsugna och varma. Den mjukaste sanden, härligt vågig havsbotten, svalkande bris och sol. Gunnar samlade småfisk, vilket visade sig vara mängder av död spigg. En fylld av vita... vita äckliga saker. Veterinärvännen upplyste oss lekmän om att det äckliga kallas bandmask. När Gunnar började samla  döda gråsuggor i sin gröna hink krullade sig tårna. Värmen och vågorna lyckades utmanövrera fobierna och vi badade oss skrynkliga.

Det blev en härlig stranddag och jag var (är) genuint lycklig över att ha funnit en "ny" strand.
Efter middagen somnade Gunnar jämte Tovaliisa. Sensommarkväll; värme, mörker och mjuk jazz. Ammade Pelle sittandes på basen till Järnvägstorgets gröna eld och lät värmen, musiken och sommarsjälen fylla hjärtats rum. Stämningar att "plocka fram" regniga dagar.

Finaste promenadstråket

Kvällsdopp

Sensommarvärme; kvav, dov, darrande av återhållsam höst. Björns första arbetsdag. Hemmavid håller vi hårt i den kvardröjande sommaren. Mjuka, varma kramar i morgonsängen. Poolbad, kallt och rent. Kvällsdopp när solen sakta går grantopparna till mötes. Mättad värme och små små flugor i luften. Gick långt och länge, men fann inga famnars djup. Sten, grus och kissvarmt vatten. Gunnar och Pelle njöt. Vi andra gladdes åt deras vattenlycka. Jag föredrar mjuka stenhällar, svalt och mörkt vatten, himmel som möter hav. Sommar.

Så tog sommaren slut...

Bröderna badstoppälskare. Tycker Ingemar är så skitsingens frän i sin lilla fiskarhatt!

på sätt och vis. I morgon ringer väckarklockan och barnträdgården väntar på Björn. Vår gemensamma sommarledighet är över för denna gång. Vemodigt.
En bångstyrig sommar blev det.
Gunnars favoritord är tillsammans och om sommaren har varit något så är det just en sommar då familjen har varit tillsammans.

Kusinerna väntade vid Ångermanälvens dån. Gunnar och Bacaye blev utom sig av leklycka.

Tovaliisa och natten.

Skratta, gråta, bli arg... eller ta en älskade-bäbis-självi när bilen vägrade starta efter tankning.