Måndag#semester

Stor och liten morgondoppar sig

Sol, värme och sommarlunch

Myrorna fyndat diadem passar utmärkt när segelbåten städas inför försäljning

Helgen

 Sol och sommarens första musikfestival. Under fredagen arbetade Björn och Gunnar med festivalförberedelser, Svante och Tovaliisa myste med Pelle och jag "glammade" till livet med hotellfrulle tillsammans med en vän. Amerikanska pannkakor, rinnig lönnsirap, grapefruktjuice och avslutningsvis kladdkaka som frukostdessert. Festivallördag!
Duschade, fönade håret, smink och ett glas vitt, på väg en latte to go... nä, så klart INTE jag rattar ju två barn under en meter. Började preppa (d.v.s. packa allt som måste tas med) i god tid, men sen vet jag inte riktigt vad som hände. Eller jo det vet jag; hungrig bäbis, matning, kräks, tröjbyte, kräks, tröjbyte, bajs, mat, kladdande och tröjbyte...sen fanns det liksom inga halvrena tröjor kvar, disktrasetvätt, Björn kom hem med trött och ledsen Gunnar som ville få välling och lite gos. Efter tusen göromål promenerade jag mot älvtået med två sovande björnungar i barnvagnen. Eftersom jag glömt/inte hunnit tänka på att äta kurrade magen rätt rejält, vilket kändes lugnt eftersom världen bästa bagare Hagabröd skulle sälja mackor och soppa. Festivalområdet är fint med ängar, älven och en röd lada invid en lika röd västerbottensgård. Filtar, familjer, kompisgäng och en massa barn. Gunnar och Pelle fortsatte vagnsovandet, filt i solskenet och musik. Sen följde en halvtimme av ta med barn till festival dröm arketypen, d.v.s. småprat, musik och sms:ande med en kompis. Kvällens enda halvtimme på filt. Musikfestival och småbarn, hmmm. Säkert skitsingens många som tycker det är supermysigt att stå utanför själva scenrummet (ladan) och varva sporadiskt lyssnande med allt barnrelaterat, som man liksom gör hela tiden, men jag tycker nog inte det i alla fall, eller tyckte ända tills Cajsa Siik gick upp på scen och allt blev magiskt. Fräsig kvinna begåvad med en röst som är både skör och stark på samma gång, galet berörande. Kvällen avslutades med amning, två kalla fötter och nattmacka.  Sol-söndag. Promenader och vattenlek. Nu tystnad och den i särklass godaste "nattamaten" tjock soygurt, fruktmusli från Saltå Kvarn och ringlad lönnsirap.

Backenfestivalen

Folkfest i det gröna! För tredje året i rad anordnar kulturföreningen Gatans folk sommarens mest gemytliga och plånboksvänliga (gratis) musikfest. Njut av musik, mat, trevliga samtal, dans och älvtåets vackra ängar.

Gemensamma krafter

Tovaliisa och Gunnar flyttar jordgubbsplantor, så klart till en plats bredvid sandlådan. 

Bestämde mig resolut för att trotsa regntunga skyar och ylletröja temperaturer. Acceptera de meteorologiska krafternas hegemoni och njuta av att semester är att ha det fint tillsammans. Med gemensamma krafter har vi: grävt, burit, rensat, planterat,  tvättat, byggt och fixat. Vår lilla gård omformas steg för steg till sommarliv. Snart kan vi, säkerligen till alla grannars stora glädje, ta tag i södersidan (skrotupplagsidan).

Tovaliisas snart sjuåriga önskan är nu uppfylld.

Det gamla teglet har nu blivit eldstad.

Björn har spolat och spolat för att få sanden att sätta sig.

Sommarlängtan

Jag längtar värmen; den som får luften att stanna upp, avvakta och skälva av välmående.
Jag längtar havet; det mäktiga som omsluter mig med sin dragningskraft.
Jag längtar himlen; oändlig och skör, höljer, döljer existensens nycklar.
Jag längtar sommarnatten; blånat ljus på grusiga vägar, knaster från breda cykeldäck, salt hud som känner blusens rörelser, knottror på armarna och kavajen som läggs om mina axlar.
Jag längtar hungern; den som suger tag i längtanskroppen, får saliven att rinna till, luktar eld och kryddor. Behov och begär av dofter och smaker.
Jag längtar livet, det som bara är; njutning, lugn, barnaröster, salongsberusade visor i hög tonart, känslan av ändlöshet.

Så...
Molnen mörkar den västerbottniska himlen. Regndropparna kramas, faller till marken och bildar våta pölar på den mörka asfalten. På gräsmattan står den halvtömda poolen och väntar på reklamation, lagning eller jag vete fan. Bord, stolar och dukar, ostrukturerat placerade på hög. Fuktig tvätt tar plats i vardagsrummet, nedplockad i all hast under mörka skyar.

Väderprognoser. Hoppfull väntan, sekunder av laddning och sen konstaterande och pragmatisk planering.
Jag behöver dig solen. Vi behöver dig. Jag vill inte sluta sommaren innan den börjat. Jag vill inte leva i förväntan och sen upptäcka att nuet gått mig förbi.

Litet hus blir större med sommarvädret

 

Vargatimmarna

Jag har alltid sovit lite. Utnyttjat timmarna väl och i ett andetag sjunkit in i medvetslöshetens tillstånd. Nu vill jag inte sova. Vill inte gå och lägga mig. Längtar att i några ögonblick leva i tystheten, fly kakafonin av påtvingade stimulin. Timmarna när rytmiska andetag tysta letar sig genom glipan som bildats mellan dörr och karm. Skuggspelet utanför fönstret vilar och grannens eviga hamrande har för länge sedan tystnat, fogat sig i nattens spröda toner.
Det jag längtar allra mest är tänkandet. Att komma till ro och hitta mina egna spår. Det glada och det sorgsna. Dagens intensitet tillåter inte kognitiva excesser och styrs snarare av pavlovska emotioner än volition. I mig spelas dagens ögonblick upp; ibland är filmen svart-vit och ljudet raspigt och ibland bestående av miljoner pixlar med optimal detaljrikedom. Cinematiska möten som filtreras och tolkas genom ett raster av ord, tankar och sammanhang. Sånt jag lärt, läst, levt, sökt och önskat. Inre etiska och moraliska samtal; irritationer, slutledningar, skitsnack i monologform och förhoppningsvis insikter, förståelse och handlingsvägar. Jag behöver alla fina människor för att leva. Jag behöver ensamheten för att överleva.