söndag 15 juni 2014
Svårt
Det är svårt att ärva sorg. Barndomens grusade förhoppningar och besvikelser över allt som varit. Om drömmar som blev till rännilar ut ur hjärtats hålrum. Den återhållsamma tystnaden och ofrivilliga acceptansen av det oföränderliga. Önskningar som med åren stelnat till smutsig avund. Att möta oförståelse och förlika sig med dess vassa egg. Frågar mig själv om den gömda ledsenhetens skepnad är lika naken som kejsarens nya kläder? Det är svårt att ärva sorg. Det är svårt att vara någons barn. Den odefinierade dottern.
lördag 14 juni 2014
Lördag
fredag 13 juni 2014
9 månader
Pelle blev nio jordemånader i onsdags, hurra för hen! En liten en som sprider så mycket kärlek. Tack för att du kom till oss!
onsdag 11 juni 2014
Trötter
I går gick jag på lokal med fina arbetskompisar. Jättetrevligt och härligt på alla vis!
Idag, ingen överraskning direkt, men jag är jättetrött. Tyngdlagen, dagens nemesis. Vaknade av morgonpigga småkillar som studsade runt i sängen. En som just fått två små bissingar och biter på allt, hårt. Masade mig ur sängen; tog på första bästa tröja, urdruckna vällingflaskor i munnen och Pelle under armen.
Hela dagen har allt gått lite trögt och mammarollen känns något ansträngd. Kört badkortet, tecknadfilmkortet, fisk och pastakortet, sova lunchkortet, det sistnämnda riktigt bekvämt, och trolldegkortet.
Nu har Björn tagit småkillarna på handlingspromenad och jag får vila, d.v.s. laga middag. För tre år sedan klassade jag inte direkt laga middag som vila, men premisserna är tolkningens moder. I morgon och på fredag ska jag till min arbetsplats för att jobba lite med åtta månaders Pelle i släptåg, gjorde faktiskt det en dag förra veckan också. Spännande eftersom jag får koncentrera mig rejält för att följa ett resonemang från början till slut. Helst av allt så skulle jag vilja/behöva säga "va" eller "kan du ta det igen" efter varje uttalad mening. Kan också bero på att det inte är helt avslappnat att ha lilla mini som sidekick, trots att hen är så himla bra och att alla säger att det inte alls stör och att det bara blir mysigare. Mysigt blir det förvisso, men jag tror att dom ljuger vad gäller stör delen. Fast spela roll, vi är ju ett litet kinderägg; två schyssta snubbisar och en möjlig surprise. Under tiden Pelle och jag hänger på jobbet så ska Gunnar leka på barnträdgården, vilket blir spännande eftersom det är sjukt glest mellan besöken och sonen är riktig rutinryttare. Brukar alltid gå fint när vi väl är där och Gunnar prata ganska mycket om de andra små nyponkillarna. "Annorlunda" dagar avslutar alltså vår vecka.
Idag, ingen överraskning direkt, men jag är jättetrött. Tyngdlagen, dagens nemesis. Vaknade av morgonpigga småkillar som studsade runt i sängen. En som just fått två små bissingar och biter på allt, hårt. Masade mig ur sängen; tog på första bästa tröja, urdruckna vällingflaskor i munnen och Pelle under armen.
Hela dagen har allt gått lite trögt och mammarollen känns något ansträngd. Kört badkortet, tecknadfilmkortet, fisk och pastakortet, sova lunchkortet, det sistnämnda riktigt bekvämt, och trolldegkortet.
Nu har Björn tagit småkillarna på handlingspromenad och jag får vila, d.v.s. laga middag. För tre år sedan klassade jag inte direkt laga middag som vila, men premisserna är tolkningens moder. I morgon och på fredag ska jag till min arbetsplats för att jobba lite med åtta månaders Pelle i släptåg, gjorde faktiskt det en dag förra veckan också. Spännande eftersom jag får koncentrera mig rejält för att följa ett resonemang från början till slut. Helst av allt så skulle jag vilja/behöva säga "va" eller "kan du ta det igen" efter varje uttalad mening. Kan också bero på att det inte är helt avslappnat att ha lilla mini som sidekick, trots att hen är så himla bra och att alla säger att det inte alls stör och att det bara blir mysigare. Mysigt blir det förvisso, men jag tror att dom ljuger vad gäller stör delen. Fast spela roll, vi är ju ett litet kinderägg; två schyssta snubbisar och en möjlig surprise. Under tiden Pelle och jag hänger på jobbet så ska Gunnar leka på barnträdgården, vilket blir spännande eftersom det är sjukt glest mellan besöken och sonen är riktig rutinryttare. Brukar alltid gå fint när vi väl är där och Gunnar prata ganska mycket om de andra små nyponkillarna. "Annorlunda" dagar avslutar alltså vår vecka.
tisdag 10 juni 2014
Sotad sommarpsalm
Carl David af Wirséns underbara Sommarpsalm; en sommarvinds smekning, kvardröjande värme på solkysst hud, allt det som förkroppsligar ljusa sommardagar och ljumma kvällar. Under uppväxtåren i kyrkorummet och tretton år i följd bland skira eurytmidräkter, förväntansfulla ettagluttare och framtidsfyllda avgångselever. Föräldraledig med skolavslutningsfin trettonåring. Hänryckande EVOE, vackra och jättestora solrosor, studentskyltar och glada människor. Dammen med dess djurliv lockade Gunnar och där la vi också ut vår picknick filt (eller filt och filt ett gammalt påslakan). I allt det fina också något dovt, som att allt sker och händer enligt ett förutbestämt mönster, okuvligt och obrytbart. Alla skolavslutningar; från min första till Pelles sista radar upp sig i mitt inre. Samma skira grönska. Samma vackra stämmor. Samma kaffe med sötbröd. Allt i ett evigt kretslopp. Ett ögonblicks andnöd och sedan släpper känslan och allt blir "som vanligt". Lägger en hjärteglad son i vagnen. Hen har lekt ut all den där inneboende leken. Ätit en massa chokladkex och hittat fiskar, grodyngel och sländor. Tovaliisa cyklar hemåt. Glad att sommarlovet äntligen är här, men också med en längtan efter åttans teatraliska äventyr. Tack fina lärare som alltid finns där och hjälper henne att förstå världen!
måndag 9 juni 2014
söndag 8 juni 2014
Söndag
Söndag, skönt väder och tid att njuta av planlöst hemmapyssel. Pannkakor med jordgubbssylt och glass till lunch, sen grisade vi i solen hela dagen. Favoritpizzan till middag, en kall öl och lagom varm eftermiddagssol.
Vetskapen om att sommarlovssöndagarna radar upp sig är njutbar.
| Smält mozzarella , söt tomatsås, tunna skivor prosciutto och pepprig ruccola. Himmelskt gott! |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
