När minnet är det du har kvar

Dagarna passerar; bra, dåliga, älskvärda, hatade och flera utan superlativ. Varje dag en tanke. Förut var minnesbilderna förknippade med livets slut och slukande smärta. Starka och omöjliga att värja sig mot. Tyckte ändå om dom. Minnet, bra eller dåligt, gjorde henne levande. Var gång jag slöt ögonen, vilade i småbarnens snabba andetag. Var gång uppgifterna, pratet, sorlet och vardagstankarna tog paus. Hon levde i mitt tidshål.
Sista gången jag vinkade till henne genom bilrutans rimfrost. Hon stod på bron klädd i en alldeles för stor morgonrock. - Kör för siktigt, lova! Ring när ni kommer hem till Umeå! - Ja, ja.
Hon var sjuk då, men visste inget.
När vi kom till sjukhuset.  Mamma låg på vänster sidan i sjukhussängen. Silvergrå snagg och ett leende på läpparna när hon såg oss. Vi log också, fast jag ville skrika. Björn och jag hjälpte mamma på toaletten. En toalett med höjd sits, en toalett som människor som inte kan böja sig går på.
Minns hur ljuset föll in genom fönstret när mamma frågade om hon fick fara och jag visste direkt vad hon menade. Jag svarade att hon fick det. Jag ville svara stanna, men det hade varit själviskt.
Det sista jag sa var jag älskar dig. Hon svarade I love you to och sen sa hon inget mer. Aldrig mer.
Dagarna har passerat och tidshålet har sakta börjat fyllas av annat. Hoppades att alla dom där andra ögonblicken skulle smyga sig in och tränga undan döden. Komma utan medveten ansträngning. Mamma och jag på utflykt när lönen kom. Mamma i solstolen. Mamma med fiskespö i handen. Mamma och hundarna. Inget smyger sig in, minneskorten framkallas genom medvetenhet och bleknar av tidens gång. Hon lever i minnet, genom minnet och ur minnet. Vad blir kvar sen?

Framför oss dagen

Bilarnas brus genom springan i det öppna sovrumsfönstret. Mättad höstluft blandas med kroppsvärme, sån där värme som bara lever i andedräkten hos sovande barn. Vi tre i stora sängen, Björn i barnens rum.
Pelle är hemma idag också, jag med. Vabbande, tudelat. Barn behöver få tid att vara sjuka. Föräldrar behöver tid att vara nära sina barn alltid, men jättemycket när dom är sjuka. Marxisten i mig vill arbeta, behöver arbeta. Fast ekvationen är lätt, borde vara lätt. Barnen är ju alltid barnen. Kärlek alltid kärlek.
Ringde Gunnars barnträdgård och frågade om sen ankomst är okej, det är det.
Smulor och rostiga smörgåsar, älskade pyjamasen från Japan ska bytas mot skrapigt jeanstyg och bomullströja utan fläckar, svårt att hitta dock.
Vår femåring, verkligen stor, inte alls liten.
Vår treåring, verkligen liten, liten utanpå och stor inuti.
Framför oss dagen.

En present

Morgonen var vidrig. Vidrig!
Pelle skrek mest hela tiden. Allt blev fel: marmeladen, smörgåsen, hunden, kläderna och att jag lämnade honom. Jag hade bråttom, så bråttom. Tvångspåklädning på barnträdgården med svetten rinnande innanför klänningen. Inte komma sent, inte komma sent...kollegor och elever väntar. Det blev en fin dag, trots energidränering och ontet som hänger med sedan några dagar när jag andas. Några av oss från elevhälsan hälsade på i de yngre klasserna, magiskt! Finare ungar finns nog inte. Vänliga, glada, frågvisa och fundersamma. Önskar att någon av mina egna ungar väljer läraryrket, kan varmt rekommendera. Träning efter jobbet, tänkte träna bort det onda, hmm en inte alltför briljant tanke. Efter lite ojande på köksgolvet och tycka-så-himla-mest-synd-om-mig-i-hela-världen blev det pizza och vuxenchoklad i lugn och ro. Småbarnen sover och man och äldsten tittar på någon match i gårdshuset.
Huset är ett enda renoveringsstök, men sovrummet är städat och sängen någorlunda nybäddad. Ska ta datorn på magen och njuta av ensamheten. En liten present.

Pelles kalajs

 Fyra år sedan Pelle kom till oss, vår underbart bestämda, påhittiga, varma och kärleksfulla unge. För tidigt för att riktigt klara jordelivet; liten och trött fick vår lillsnubbe bäras i sjalen innanför tröjan. Fortfarande liten och nätt, men stor inuti på alla sätt och vis. Tovaliisa och Taavi, Svante och Evelina var med och firade till Pelles och Gunnars glädje, tyvärr för långt mellan Åre och Umeå så Ingemar saknades i gänget. Potatissoppa, tårtor, chokladkaka och chokladfingrar. Självklart lek, armbrytning och hjälp att flytta en massa möbler. Nöjd 4 åring och nöjd 5 årig medfirare.

Bearbeta lite argt sådär

Trött in i märgen efter långa dagar/kvällar. Planerat sedan länge...tur till Åre för att flytta in sonen. Skidlärare ska han bli. 90 mil bil på ett dygn. Äldsten skulle barnvakta Gunnar och Pelle, men så blev det inte.
90 mil i bil med en treåring och en femåring blev det.
Varför? Jo, för vi får alltid klara oss själva.
Det var magiskt i Åre, men 90 mil, två små barn är liksom 90 mil.
Kom hem runt midnatt, sov lite och argt. Svalde tröttheten och gick till jobbet.
Hämtade från barnträdgården, fixade pizza och värmde bullar.
Fick höra att jag lagat supergod mat.
Jobbat lite och nu känns allt lite bättre.

Fossiljävel

Har alltid förfärat mig över legosugande föräldrar. Respektlöst och dyrt.
Nu har jag blivit en mamma som suger in fossiler i dammsugaren samtidigt som jag mumlar fossiljävel.

Semestervecka 5

Varm luft och växlande himmel. Badar i poolen, äter flottig pizza ur kartong och plockar sakta undan i vardagsrummet. I kväll middag med på lokal för min del och middag hemma med hela barnaklanen för Björn.

Vi lämnade Norrland några dagar

Lämna vårt älskade Norrland för sydligare breddgrader. Äventyr och bröllop i huvudstaden. Skuleskogen och berget blev första anhalt. Pelle ville fotas med Högakustenbron i fonden - det ser ut som Paris mamma. 

Att fotas vid ett mammut skelett är en stor sak.

Kärlekskyssen utanför Hedvig Eleonora kyrka. En väldigt stämningsfull vigsel. Gunnars utlåtande var att dom var väldigt bra, med dom menas brudparet och prästen. Pelle tänkte mest på potatis och sås. 

Avslutas, så klar, där Södermanland bjuder till dans, d.v.s. Ytterjärna. Här har jag och Björn gått utbildningar, semestrat och ätit gott. Älskar husen, trädgårdarna, färgerna, lugnet, maten och älskar älskar reningsdammarna och vattentrapporna. 

I morgon blir det sommar

I morgon kommer solen så vi har förberett trädgården och fyller poolen. I morgon ska vi måla tak, köpa golv, bada i poolen, grilla och ha det väldigt somrigt.

Semestermamman

Semester!
Förväntningar, förhoppningar och positiva affirmationer.
Blå himlar och hav, doften av aftershave i skymningen, uppdragna ben på cykelramen i nedförsbackar. Solen reflekteras genom slutna ögonlock. Sommar!
Sommarvardagen har utvecklats i en lite annorlunda riktning än den förväntade. I går frågade Gunnar när den riktiga sommaren egentligen börjar. - Den riktiga, frågade jag. - Ja den riktiga när man inte behöver ha tjocktröja och jacka hela tiden och vi slipper åka till tråkiga affärer med en massa golv, sa Gunnar.
Vi har köpt det hus vi bor i, bott i de senaste 18 åren. Vi ska renovera. Vädret suger.
Portionsförpackad I-landsångest.
Sommarrealitet nr 2.
Småbarnen har magisk fantasi och kan leka tillsammans i timmar. Underbart och jättebra.
Fantasilekarna är dock utrymmes och prylkrävande, d.v.s. kuddar, lego, filtar, spionsaker, klossar, snurror och diverse sprids ut över hela barnrummet och flyttar sig därefter rum för rum tills jag trampar på någon vass plastbit och får skitont. Påföljande städskrik. Alla städar glatt i några minuter, sen avslutas det hela med att Björn eller jag städar.
Sommarrealitet nr 3.
Tittar på den ogräsbevuxna rabatten. Tittar på grannens uppgraderade dito. Tänker att vår gård ser sådär på landet härlig ut och ogräset gör den spännande.

Bra dag

I dag kom Maria, Tommy och deras barn förbi på lunch. Fick höra anekdoter från mammas gata, min gata. Grannarna, häckarna som avgränsar de stora trädgårdarna, ombyggnationer i mammas hus... allt det där som bara känns magiskt att få höra om. Allt det där som mamma brukade ringa och skvallra om. Superkul att prata pedagogik då både Maria och Tommy valt läraryrket. Sen körde dom till Boden och vi tog småbarnen och drog till livets första kafferep.
Somrigt fika, skratt till möhippiga anekdoter och allmänt härlig stämning. Torpet, eller det magiskt vackra palatset, förtrollade mig helt. Trapporna, färgsättningen, detaljerna i lister och dörrfoder... åh!
Rundturen till ateljé och bostadshus blev pricken över i:et.
Mot middagstid åkte vi hem och lagade vårrullar. Alla barnen och Taavi kom hem, huset fullt.
En bra dag helt enkelt.

Att komma till stugan

Bilen packades så snart semesterminuterna kickat in. Märkligt att vi alltid drar med en massa onödigheter när erfarenheten skriker packningsminimalism. Gunnar längtar alltid till fjällen, stuglivet liksom klär honom. Från öst till väst genom inlandet. Håkan högt!
...stig till toppen av världen
Där änglar leeeeker
Res dig efter varje smäll
Du har en ängel på din aaaxel
Din tid kommer...din tid kooommer....
Mistlur och eufori. Baksätet täcks av utspottade brödklumpar, leksaker och packning som inte kunnat mosas in i bagageutrymmet. Samma gårdar och gräsbevuxna uppfarter passerar förbi. Handlar det nödvändigaste i Storuman, sen sista etappen. Känslan är alltid maratonlång, men sen öppnar sig himlen och jorden sträcker på sig. Juli med snöklädda fjälltoppar. Pelle frågar, för tusende gången, om vi är i stugan snart. Vi svarar snart. Gunnar svarar snart. 
När vi passerar Ica nära i Hemavan är längtet allomfattande och bilen vibrerar av tillbakahållet spring. Stugan som gömmer sig längs en gräsbevuxen sommarväg viskar välkommen. Ormbunkar, smörbollar och högt gräs. Fjälldjungeln lockar och barnen rusar runt och leker riddare, doktorer med svärd (?) och små hundar. Intensiva timmar av uppackning, kvällsmat och sagor. Sen övergår all livskakofoni i lugn och semesterharmoni. Sovande barn, en kall öl och Den allvarsamma leken på dvd. Stråk av vemod. Tar farväl av Mikael Nyqvist. Tänker på mamma. Cancerhelvetet som den gemensamma nämnaren. Tänker på hur skört och värdefullt allt är. 
Somnar och sover tungt. Vaknar till sommarsvalka och solklädda berg. 
Bakar fårostbullar och Tottekaka. Gemken väntar med fjällbjörkar, bäckar, ängar, klippor och snösluttningar. 

Semester

Jag har slitit in i kaklet, men nu blir semester!
TJO!
Jag vill till fjälls.
Jag vill bada.
Äta sommarmat.
Läsa biografier.
Rensa ogräs.
Planera renovering
Paddla på blanka fjällsjöar
Svettig nå fjälltoppar
Njuta av lugnet och solen som blänker genom stängda ögonlock
Åh sommar nu kommer jag!

Midsommardag

 Midsommardagens utandning.
En härlig midsommar med Lisa, Johan och barnen. God mat, helt fantastisk sill och vädergudar i medvind.
Lite vuxentrött midsommardag med lek, lek och lek.
Olika rätter till middag; barnversion av korv och makaroner, vuxenversion av fisktaco.
Björn läser saga och jag har röjt middagen.
Njuter av renstädat köksbord och golvets tystnad.
Ensam i soffan med citronlemonad, sista delen av Alex Schulmans Glöm mig och pioner i full blom.
I morgon söndag och sedan sista arbetsveckan innan semesterveckorna som, tyvärr, känns arbetstyngda och vuxenpragmatiska.

Arbete, snart sommar

Går in i arbetsårets sista skälvande veckor. Elever och lärare landar i en ack så väl unnad ledighet. Skolgården har återigen fyllts av sommarmedarbetare och ynglen i dammen har hoppat iväg som små grodor ska. Ljuset bor här och sommarvärmen kom lite som en chock för min snösjäl. Om två veckor väntar ledighet, eller snarare stug- och husfix. I 17 år har vi levt inom dessa skeva väggar som inte är våra, i alla fall inte på papper. Idag besiktades huset inför köp, vårt husköp. Drömmen om att bo vid havet får ge vika för allt praktiskt som närhetsprincipen kan erbjuda, men utöver det pragmatiska vilar också nostalgin och kärleken till huset och platsen. Här har jag haft värkar med tre av våra fem barn. Här har de lärt sig gå, springa och göra bus. Här har vi varit lyckliga, arga, sorgsna och allt däremellan. Vi bor kvar och om gud och banken vill så lånar vi en massa kosing och köper huset. Nu i sommar. Vi listar panelbyte, slamfärgskok och golvläggning. Estetiken i det hela dryftar vi om, men en sak vill jag, vill jag verkligen. Jag vill bjuda in William Morris magiska blommor i mitt vardagsrum. I stugan ska vattenledningen som grannen körde av lagas eller bytas, men Ingemar har lovat att stödja oss med sina händiga händer och tankar.
Alltså arbetsårets sista veckor och sedan en massa annat arbete.

Så tar dom studenten

På onsdag sjungs Den blomstertid och bakom krönet väntar den ljusnande framtiden. 12 år sedan hade en pirrig förstaklassfröken målat 19 bilder och skrivit verser till stor-små människor. På onsdag kliver dom av på slutstationen och sen väntar andra livsäventyr. Några har jag fått ynnesten att följa på nära håll, ja ett fåtal till och med undervisa, men alla finns med mig. Alla och envar. Funderar på vad dom ska ha på sig. Hur långa dom blivit. Hur deras drömmar har levt kvar eller förändrats. Jag vet att dom är helt fantastiska. Jag vet det för jag kände dom så himla väl. En del, hoppas flera, minns mig kanske i alla fall lite. Den där fröken som alltid tappade bort nycklar, skrattade mycket och som tyckte och tycker väldigt väldigt mycket om dom. Har en bok med minnen, en bok med roligheter, älskvärdheter och barnsligheter som sagts och gjorts under våra år tllsammans. Hade det varit möjligt så hade jag bjudit dom på partaj och gråtmild fått läsa ur min minnesbok. Om jag har riktigt tur så träffas vid vid nått upprop eller nått, kanske har dom en liten ettagluttare med samma glada uppsyn som kallar dom pappa eller mamma. All kärlek från en gammal fröken till världens finaste ungar som en gång var mina elever!
Tro på er själva och följ era hjärtan. Efter 12 år så är framtiden helt er egen.

Ingemar 21 år

Ingemar 9 år. Väldigt länge sedan

     

Ingemar fyllde 21 i lördags. Tiden har gått så rasande fort!!!
Vår lilla waldorfunge har blivit stor. Stor, snäll, trevlig, empatisk, händig, hjälpsam och och och... Helt enkelt en toppenperson. I höst har han sökt en massa olika fjällguideutbildningar och jag håller tummarna för att han får möjlighet att förena nytta och nöje. Gläds åt det faktum att natur-bergs- och äventyrsintresset är något vi delar.Tiden har bara gått så rasande fort och nu är han 21 år.

Björn 42 år

Långhelg och 27 maj i dag. Björn fyller 42 år, 42.
Han var 17 när vi träffades, sportlovet för länge sedan. Rökte pipa, bar anarkistbok och skithalkiga Dr Martens. Snowboardscenen var punk och Riksgränsen epicentrum.
En evighet senare bakar vår dotter tre tårtor och vi firar tillsammans med våra fem barn, nära och kära. En evighet och en sekund.

7 maj

7 maj.
Det snöar helt i onödan eftersom snön töar bort så snart den nått marken.
Orken tryter och hostan vägrar lämna vårt bo.
Vi äter korv och makaroner framför tv:n och gnuggar in ketchup i soffan.
...men i kväll kommer alla barnen hem och äter burgare.

Valborg

Valborg bland fjällbjörkar och ripor